Date: April 26, 2018
Time: 15.30
Place: Westmanska Palatset, Holländargatan 17, Stockholm
The natural world is a beautiful and intricate system of intertwined and overlapping materials ecosystems. As humans, our understanding of the various interrelationships is only at the mostbasic level. One important reason why these naturally interdependent cyclic systems exist with exquisite complexity is because of the very fact that they all co-emerged over hundreds of thousands of years in the presence of one another. Evolutionary forces drove symbiotic relationships by selecting for and against mechanisms and materials that were conducive to the success of the entire multi-component matrix. As human society seeks to create a circular economy, we unfortunately have the disadvantage that our various industrial “species” have developed with a level of independence, essentially unaware of adjacent processes. We are forced into a position of creating connectivities that were not part of the considerations in theoriginal design. Obviously this creates a daunting challenge. While there have been some examples of the circular economy designed and deployed in many industrial settings, the vast majority of industrial products and processes continue to exist disconnected and unsustainable over the long run. The pathway to create most of these technological ecosystems will require the inventive application of green chemistry (the molecular level mechanistic underpinnings of sustainability). This presentation will describe examples of how organizations seeking a circular strategy benefit from integrating the principles of green chemistry with product design, manufacturing and supply chain management.
There is limited space available for this event. Reserve your place by e-mail mail@mistra.org.
For more information contact Christopher Folkeson Welch, 0707 323074, chris.welch@mistra.org.
En grupp växtförädlare inom Mistra Biotech har under ledning av Mariette Andersson tagit fram den nya potatisen. Dess viktigaste egenskap är att den har ett högre innehåll av så kallad resistent stärkelse. Det är stärkelse som beter sig som fibrer, som inte tas upp av tunntarmen utan passerar osmält genom magen. Det ger en mängd positiva hälsoeffekter. Bland annat sänker det glukosnivåerna och insulinreaktionerna. Det skapar en optimal bakterieflora i tarmen och sätter bra fart på magen. Det kan också underlätta viktminskning.
Växtförädlarna inom Mistra Biotech utvecklade potatisen genom att minska aktiviteten i två enzymer som sköter förgreningen av stärkelsemolekyler i potatisens celler.
Syftet var att få fram en potatis med högre halt av amylos. Potatistärkelse består vanligen av 25 procent amylos (raka molekyler) och 75 procent amylpektin (förgrenade molekyler).
– Målet var att ta fram en potatis som hade ett högre innehåll av amylos och det lyckades de med, säger Xue Zhao, som forskar vid SLU i Uppsala.
Hon har bidragit till forskningen genom att göra de nödvändiga kemiska analyserna av potatisen. Xue Zhao är också huvudförfattare till artikeln där forskningsresultaten nyligen publicerades, i tidskriften Food Chemistry.
En högre halt av amylos ger en högre halt av resistent stärkelse när potatisen är kokad, förklarar hon. Men även amylpektinet som var kvar i potatisen blev mer likt amyloset, och blev”långsammare” när potatisen kokats och stärkelsen återkristaliserats.
Upptäckten skulle kunna få stora positiva effekter i ett land som Sverige, där vi äter mycket potatis. Det finns idag inga tekniska hinder för att kunna odla den nya potatissorten i stor skala. Den stora stötestenen handlar om lagstiftning. Det är svårt att få tillstånd i EU för en potatis som tagits fram med genmodifiering, GMO.
– Potatisen är framtagen med GMO. Det är hindret för att vi ska kunna lansera den. Men jag och mina kollegor arbetar med en ny lösning, säger Xue Zhao.
Det Mariette Andersson och andra växtförädlare på SLU nu försöker göra är att få fram en likadan potatis med hjälp av genomredigeringsteknik, Crispr9/Cas, den så kallade ”gensaxen”. Även om resultaten blir detsamma är den tekniken mindre kontroversiell och skulle inte innebära ett hinder för att odla potatisen.
Text: Thomas Heldmark
Hon tycker själv att det är konstigt att hon inte såg kopplingen.
Inte minst eftersom hon kommer från en familj med stort miljöintresse, men även för att flera av hennes kurskamrater på civilekonomutbildningen i Uppsala skrev uppsatser om hållbarhet.
– Trots det förstod jag inte att det var möjligt att koppla ihop mina intressen ekonomi och miljö.
Idag är det en självklarhet.
Men så är hon också ansvarig för forskningsplattformen om Hållbar Finans vid Misum, Mistras forskningsprogram med fokus på hållbara marknader med säte på Handelshögskolan i Stockholm.
Vägen dit var dock inte spikrak.
Det första steget hon tog efter utbildningen förde henne till ett galleri för exklusiva orientaliska mattor på Manhattan.
– Jag hade anmält mig till ett trainee-program där förutsättningen var att man kunde bli placerad varsomhelst i världen. Och av alla ställen hamnade jag i New York där jag fick ta hand om mattaffärens lilla kontor.
Efter ett år på ett familjeföretag med fem manliga arbetskamrater gick hon direkt vidare till ett nytt trainee-jobb. Fortfarande i New York men nu på IBM där hon jobbade med internkommunikation i en projektorganisation med 500 medarbetare. Där var samtliga av hennes närmaste medarbetare kvinnor.
Strax därefter flög två flygplan in i tvillingtornen i New York och Emma Sjöström kände att det nu var det dags att åka hem till Sverige.
Här var det lågkonjunktur och det fanns inga jobb att få.
– Plötsligt tvingades jag fundera över vad jag ville göra. Och jag insåg att jag inte ville bli en liten kugge längst in i ett jättemaskineri. Istället ville jag göra något som kändes meningsfullt, jobbet är trots allt en stor del av mitt liv.
Nästa stora steg på den nya vägen tog hon efter att ha läst boken ”Funky Business” av Kjell A Nordström och Jonas Ridderstråle.
– Den fick mig att inse att det där med forskning nog kan vara ganska kul trots allt. Av en slump sökte Handelshögskolan i Stockholm just då en person som skulle jobba med hållbara finanser. Trots att jag inte hade någon erfarenhet av finansvärlden fick jag jobbet.
Hennes brist på erfarenhet från finansvärlden var egentligen inte något problem. Det är fullt möjligt att forska om hållbara investeringar från andra perspektiv än just finansteori, menar hon.
– Jag studerar finansmarknaden utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. Mitt huvudsakliga intresse är att undersöka om det är möjligt att använda finansmarknaden som en arena för att skapa en förändring.
Under tiden hon doktorerade hämtade hon dock in en hel del finansteoretisk kunskap och den har också varit till nytta för att förstå hur finansmarknaden kommer fram till beslut.
– Men det är intressant att se vilka det som arbetar med hållbarhetsfrågor inom finansvärlden. Det är sällan ekonomerna, snarare ett gäng biologer och kemister.
Det kan i sig vara ett problem, anser hon. Framförallt eftersom det gör att många traditionellt skolade ekonomer betraktar hållbarhetsfolket som lite aparta och att deras synpunkter därför inte alltid beaktas.
– Visst behövs det specialistkunskaper om hållbarhet, men de mer genomgripande förändringarna kommer först när en traditionell finanstyp kliver fram och inkluderar hållbarhetsdata i sina företagsvärderingar. Då händer det saker och det är därför Mistras satsningar inom finansområdet är så betydelsefulla.
En viktig aspekt med att driva ett hållbarhetsprogram på Handelshögskolan i Stockholm är att många av de studenter som går där senare hamnar på höga befattningar inom finansvärlden. Har de då under sin utbildningstid fått upp ögon för hållbarhetsfrågor kan det på sikt leda till betydande effekter.
– När jag som hållbarhetsexpert håller föreläsningar för studenter försöker jag alltid att uppmana dem att vara kritiska mot det traditionella tänkandet. Och de är intresserade, det ser vi inte minst genom att de ofta väljer att skriva uppsatser med ett tydligt hållbarhetsperspektiv.
Men går det att förena ett ekonomiska system som bygger på att företagen alltid ska maximera sina vinster med kravet på långsiktig hållbarhet?
– Hållbarhet kan definitivt vara ett sätt att tjäna pengar. Skillnaden är att man måste ha en mer långsiktig horisont än till nästa kvartalsrapport.
Även om det inom delar av finansmarknaden finns en insikt om att kortsiktighet kan straffa sig är det inte helt enkelt att ta sig ur det ekorrhjul där de flesta idag springer. Det gäller inte minst företag som riskerar att få se sina börskurser falla om det blir minsta lilla hack i lönsamhetskurvan.
– Därför ser vi fortfarande mängder av företag som ägnar sig åt korruption, kränker mänskliga rättigheter och som försöker tjäna pengar på osunda leverantörskedjor.
För att kunna ta steg mot ett mer hållbart system menar Emma Sjöström att vi måste våga tänka i nya banor. Det krävs både nya affärsmodeller och andra incitamentsystem jämfört med idag men även nya tolkningar av vad värde egentligen är.
– Det blir inte lätt, gamla traditioner gör att det är svårt för enskilda aktörer att rucka på systemet. Men vi ser att flera stora företag och finansiella aktörer nu går ut och säger att hållbarhet är viktigt och har börjat positionera sig mot de globala hållbarhetsmålen.
– Det kan betyda att något är på väg att hända. I Sverige ligger vi hyfsat långt framme, här är det numera mer regel än undantag att företag säger sig vilja bli mer långsiktiga i sitt agerande. Och de har en del att göra, en rapport från Misum, ”Walk the Talk”, visar att endast en liten minoritet av de stora svenska bolagen har hållbarhetsmål bortom 2020. Nu skulle vi behöva se lite mer verkstad.
Att vädja till företags och investerares moral och etik fungerar dock inte. Däremot går det att peka på att företag kan ha ett egenintresse i att engagera sig i hållbarhet eftersom det kan bidra till sänkta kostnader, minskad risk och möjligheten att få in nytt kapital genom gröna finansiella instrument.
– På den svenska marknaden finns en del goda exempel på företag som har arbetat länge med hållbara investeringar. Om det sedan gör något avtryck i verkligheten och för miljön är en fråga som vi forskare både studerar och tvistar om.
Emma Sjöström driver just nu ett forskningsprojekt där hon tittar på investerare som försöker påverka internationella energibolag att minska sin kolanvändning.
– Det jag vill veta är om dessa dialoger är framgångsrika och vad som gör att de får eller inte får gehör för sina tankar. Jag vill även veta vad som händer om en kapitalförvaltare väljer att sälja av sina innehav i företag med bristande miljöprofil.
Att söka svar på besvärliga frågeställningar är Emma Sjöströms drivkraft. Och hon gör det med den positiva grundsyn att det går att förändra även en så traditionstung verksamhet som finansmarknaden.
– Om jag inte hade trott på en förändring hade det inte varit lika intressant att ägna så mycket tid åt ämnet som jag har gjort under de senaste åren.
Trots det finns det dagar när det mesta känns tungt. Framförallt när hon upplever att den politiska utvecklingen går i fel riktning.
– Jag är bekymrad över att forskare och andra som arbetat för en mer hållbar värld blir alltmer trängda i USA. Vi ser även att politiken blir alltmer kortsiktig och att landet styrs av en administration som inte tror på vetenskap. Samtidigt är det hoppfullt att så många, trots motståndet, orkar kämpa vidare.
Utvecklingen i Sverige är den motsatta. Här är aktiviteten kring hållbarhet på de finansiella marknaderna hög.
– Det är lyxigt att få forska inom det här området i Sverige. Här är det, till skillnad från i många andra länder, lätt att få komma till tals med både företag och andra aktörer och de är intresserade av våra resultat.
Handelshögskolan i Stockholm har blivit ett viktigt, både nationellt och internationellt, centrum för forskning inom området hållbara finansmarknader. Misum och Mistra Financial Systems är direkt finansierade av Mistra medan Stockholm Sustainable Finance Center är en regeringssatsning som tillkom delvis efter ett initiativ från Mistra.
Misum är den bredaste forskningssatsningen, medan Stockholm Sustainable Finance Center är tänkt att smälta samman den forskning som bedrivs på Handels med den som bedrivs på Stockholm Environment Institute. Emma Sjöström är en av dem som ska se till att samarbetet fungerar och blir fruktbart.
Även om satsningarna har en del likheter med varandra har de sina egna ingångar till forskningsområdet.
– En viktig uppgift för alla är att se till att resultaten från vår forskning förs ut till dem som finns utanför akademin. Det gör vi bland annat genom det fortbildningsprogram som Handels har för yrkesverksamma ekonomer.
Är vi nu på väg mot en högre forskningsnivå inom hållbarhetsområdet?
– Absolut, men om vi ska nå riktigt långt måste vi våga utmana det system som finansmarknaden verkar inom idag. Gör vi det kan det kanske komma ut innovativa idéer på Nobelprisnivå.
Text: Per Westergård
Snart har det gått ett år sedan Mistra Carbon Exit startade. En stor del av den första tiden har gått åt till att forma laget och starta upp de olika programdelarna, något som tagit tid i ett program som har ett 30-tal medverkande parter.
– Nu är vi igång, säger programchefen Lars Zetterberg.
En av de stora uppgifterna under hösten var att ta fram nio budskap som programmet kommer att utgå ifrån. Dessa är:
- Transformativa förändringar krävs för att nå Parismålet
- Att ställa om basindustrin till nära nollutsläpp ger liten prisökning på slutprodukterna
- Prissättning av koldioxid behöver kompletteras med andra styrmedel
- Vi behöver utveckla helt nya styrsystem och affärsmodeller
- Omställningen får inte ske på bekostnad av andra hållbarhetsmål
- Offentliga beställare kan ställa klimatkrav vid upphandling
- Kommunerna har mycket att vinna på gröna transportplaner
- Självkörande och eldrivna fordon kan förändra vårt resande i grunden
- Kopplingar till transport- och industrisektorn ger mer flexibilitet till ett förnybart elsystem
Parallellt har programmets tio underprojekt formerats och startats upp. Fem av dessa är industriella fallstudier medan fem är mer akademiska arbetspaket.
– Längst har vår fallstudie om bygg och infrastruktur kommit. De har redan haft två större möten med alla medverkande parter. Uppgiften nu är att ta fram en färdplan för hur branschen ska kunna nå nollutsläpp år 2045.
Just nu är arbetsgruppen igång med att analysera vilka tekniska utvecklingsvägar som finns samt fundera på vilka styrmedel som krävs för att nå målet. Ett arbete som ska vara klart under året.
Även inom transportområdet rullar arbetet på. Bland annat har en workshop hållits för att identifiera hur sektorn kan nå nollutsläpp. Redan nu fungerar programmet som en resurs för regering och myndigheter när det gäller övergripande frågor. Bland annat har Lars Zetterberg och hans kollegor engagerats för att analysera de förändringar som är på gång inom den europeiska utsläppshandeln.
– Styrkan med Mistras satsningar, både de tidigare och den nuvarande, är att de har gett oss en möjlighet att bygga upp en framgångsrik grupp inom policyområdet. Det har bidragit till att Sverige har stor kompetens inom det fältet.
Även inom de tekniska områdena finns motsvarande nätverk. Nära nog alla viktiga industriaktörer är engagerade inom programmet.
– Vi saknar några viktiga aktörer inom konsortiet, bland annat Boverket. Om någon saknas i arbetsgrupperna försöker vi inkludera alla som kan bidra med något.
Mistra Carbon Exit har även rekryterat fem doktorander, tre på Chalmers, en på Göteborgs universitet samt en på DIW German Institut for Economic Research.
Även styrelsen är på plats. Ordförande är Peter Nygårds som har en bred erfarenhet från både politik- och myndighetsvärlden.
– Peters stora erfarenhet ger trygghet åt programmet. Även i övrigt har vi fått ihop en bra styrelse med representanter från både myndigheter, kommunala sektorn och företag. Men vi vill gärna få med en eller ett par personer till från näringslivet, gärna från byggsektorn och helst ska de vara från något av våra nordiska grannländer.
Det som just nu har en plats i styrelsen är:
- Peter Nygårds
- Birgitta Resvik, Fortum
- Erik Eriksson, Energimyndigheten
- Stefan Nyström, Naturvårdsverket
- Anna Ledin, Göteborgs stad
Även om programmet nyligen har fått upp farten är forskare och programledning redan aktiva i media och i debatter.
– Vi kan inte sitta och vänta på att forskningsresultat ska bli klara innan vi börjar kommunicera. Därför försöker vi från första stund göra oss synliga, på så sätt hoppas vi att de som ska använda våra resultat redan nu ska få upp ögonen för att vi finns.
Ett exempel på hur programmet arbetar aktivt med att föra ut sina tankar och resultat är en debattartikel som Lars Zetterberg tillsammans med Svante Axelsson nyligen publicerade i Dagens Nyheter. Där beskriver de vilka konsekvenser EU:s beslut om att reformera utsläppshandel kommer att få. Bland annat att lokala miljöåtgärder kommer att spela stor roll för att snabbt minska de globala koldioxidutsläppen.
Balkgrunden till debattartikeln är att EU-kommissionen, EU-parlamentet och Ministerrådet efter två års förhandling nyligen kom överens om hur utsläppshandeln ska reformeras. En viktig del är att Europa kommer att minska mängden utsläppsrätter med 2,2 procent per år, vilket betyder att utsläppstaket sänks i en snabbare takt.
En annan är att det kommer att införs en mekanism som automatiskt annullerar utsläppsrätter.
Lars Zetterberg och Svante Axelsson menar i artikeln att ett så här viktigt klimatbeslut aldrig tidigare har fått en så liten uppmärksamhet.
Mistra Carbon Exit har även släppt en rapport som de har gett namnet ”Nio budskap från Mistra Carbon Exit”. Den finns att läsa här.
Fakta: Mistra Carbon Exit
Bakom programmet står ett internationellt konsortium med universitet, forskningsinstitut, myndigheter och ett tjugotal företag – bland annat Volvo, Skanska och Danske Bank. Målet är att man under de kommande fyra åren ska identifiera lösningar som behövs för att Sverige ska ha noll nettoutsläpp av växthusgaser till 2045. Mistra investerar 56 miljoner kronor av programmets totala budget på 81,9 miljoner, resterade del kommer från deltagande organisationer.
Vi träffas i en hotellobby vid Stockholm centralstation sent en fredag eftermiddag. Hela regionen kokar av folk och trafik inför helgen. Darja Isaksson är hygglig nog att vänta på reportern som suttit fast i bilkö från Södertälje och som sedan fått leta efter plats för bilen i ett underjordsgarage i City för 150 kronor i timmen.
Bilen som en gång var nyckeln till frihet är inte länge det självklart smarta alternativet för den som ska ta sig runt i en storstad.
Första frågan till Darja Isaksson blir om det inte är just den sortens bekymmer Mistra SAMS ska fixa åt oss, så att vi i framtiden slipper bilköer och dyra innerstadsgarage.
Darja Isaksson skjuter artigt frågan åt sidan och svarar att det inte är Mistra SAMS som ska göra själva förändringarna. Det ska andra i samhället verkställa. Men resandet kommer knappast att bli krångligare än idag.
– Tvärtom. Det kommer att bli bekvämare att resa när vi ställer om transportsystemet. Friktionen kommer att minska. Fordonen kommer kanske att köra sig själva, vi slipper parkera. Vi kommer att slippa rätt mycket krångel.
Hon har hunnit bli varm i ordförandekläderna och hunnit med fyra styrelsemöten i det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet. År 2030 ska transportflottan enligt riksdagen vara fossilfri och Mistra SAMS ska ta reda på hur det kan gå till.
Det är en utmaning som sträcker sig över stadsplanering, juridik, politik, bränsleteknologi och digitalisering.
Någon forskarbakgrund har Darja Isaksson inte. Men enligt programchefen Anna Kramers på KTH besitter hon andra, avgörande kompetenser.
– Darja är snabb som en vessla och leder vår styrelse rakt på de intressanta frågorna. Hon är en av de skickligaste entreprenörerna i Sverige med kunskap om hur digitalisering kan bidra till att lösa samhällsutmaningar, säger Anna Kramers.
Lösningarna handlar till stor del om att använda digital teknik. Om så kallade disruptiva teknologier som liksom Iphone, taxitjänsten Uber och hotellsajten Airbnb välter omkull pjäserna på spelbrädet, ruskar om marknader, och startar nya – med nya regler. Det sådant som Darja Isaksson är expert på och har sysslat med som entreprenör.
Men det handlar också om att ändra på ingrodda tankesätt hos konsumenterna. Istället för att äga bilen kan vi lika gärna prenumerera på själva resandet, ungefär som vi prenumererar på musik via Spotify.
Vill vi ta oss från A till B knappar vi in valet i vår app, som sköter resten, kör fram bilen, visar var cykeln står eller syr ihop en smart resekombination.
Friheten finns i att förflyttningen sker med minsta möjliga besvär, inte i ägandet av bilen, med allt vad det innebär av parkeringskrångel, reparationer, besiktningstider, däckbyten etcetera.
– Om du vill åka från hotellet här kommer en självkörande bil fram och hämtar dig. Kör dig till slutmålet och sedan parkerar bilen sig själv någonstans utanför stan, skisserar Darja Isaksson.
Hon pekar på det faktum att bilarna bara används kanske fem procent av tiden. Övrig tid står de och tar plats på gator eller i parkeringshus.
Själva prissättningen av resan kan vara dynamisk, resonerar Darja Isaksson, kanske beroende på bränsletyp och på hur många som delar på fordonet. På samma sätt kan skattesatserna styras dynamiskt med en algoritm, och det politiska uppdraget blir då att utforma rätt algoritm. Darja Isaksson hänvisar här till urbanhistorikern och sociologen Anders Gullberg som lanserat en vision för gemensamt betalningssystem för att lösa trafikproblem i storstäder.
Här löper frågor om infrastruktur, stadsplanering, policy, digitalisering och konsumentbeteende samman i en enda väv. Det är komplexa frågor som SAMS ska borra i.
Darja Isaksson växte upp i ett arbetarhem i Piteå, med en pappa som gillade att uppfinna. Han brukade hålla till i ett eget rum i huset fullt med dioder och reläer. Om hon ville umgås med pappa fick hon också hänga där.
Bland annat byggde pappa byggde en egen hemdator redan på 70-talet som fick namnet HEZ–80. Ett namn som ska läsas ut som Hemmapul Z–80. På den spelade Darja Isaksson ormen och andra spel. Riktigt roligt blev det när pappa skaffade ett modem.
– Internet fanns egentligen inte, men vi ringde till andras datorer. Det blev så väldigt socialt. Från mitt tonårsrum kunde jag plötsligt få kontakt med vita medelålders konservativa män i Texas, och vi diskuterade politik!
Darja Isaksson satt i sitt tonårsrum i Piteå och fick en känsla av hur stor världen kan vara. Ingen i hennes släkt hade studerat vidare, men det fanns ett tryck på henne när hon skulle välja gymnasium.
– ”Du får välja vad du vill: natur eller teknik”, berättar hon och ler.
Efter gymnasiet läste hon till ingenjör i Umeå och gav sig iväg utomlands, allt i en sorts flyktförsök, en strävan att inte hamna i Stockholm. Det gick sådär. Idag bor hon med sin familj i ett takradhus mitt i de centralaste delarna av Stockholms innerstad.
– Det passar oss bra. Barnen kan cykla på taket och jag har promenadavstånd till många viktiga uppdragsgivare.
Enda gången Darja Isaksson svävar på målet är på frågan om hon själv har bil. Nja, svarar hon och dröjer, hennes man köpte en bil olovandes, den står parkerad ute i förorten och används vid resorna till svärföräldrarna. Själv är hon ingen bilägare.
Darja Isaksson har startat företag som växt och öppnat kontor i de största svenska städerna. Hon var tidigt ute att förstå hur marknaden kunde utveckla digitala tjänster.
Men hon har också stött på motgångar. Ett sådant ”episkt bakslag” var när hon försökte få Sony Ericsson att lansera en smartphone med touch-screen och öppna den för tjänster utifrån. Året var 2005. Ordet app fanns ännu inte.
– Jag sa: Ni har 43 olika modeller. Här räcker det med enda modell som användaren kan anpassa efter sina egna behov. Ta en pensionerad man som behöver fyra funktioner: ringa sin fru, sina två barn och köpa aktier på Avanza. Ni kommer aldrig att hitta honom i era kundsegment. Här kan han få vad han behöver.
Bolagsrepresentanterna skruvade på sig. Jodå, kanske. Vad skulle det kosta? När de insåg att de skulle bli tvungna att byta operativsystem för att få det att funka tog det tvärstopp. Det spelade ingen roll hur mycket Darja Isaksson argumenterade, tjatade.
”Du muckar med vår affärsmodell” var svaret Darja Isaksson fick.
Två år senare kom Iphone. Sony Ericsson hamnade hjälplöst på efterkälken, styckades och såldes. Resten är industrihistoria.
– Det var en motgång som jag grämde mig ganska länge över, säger Darja Isaksson.
Hon startade innovationsbyrån Ziggy Creative Colony, som bland annat ägnar sig åt att hjälpa banker, telekombolag och andra med kundvänliga tekniska lösningar.
År 2014 hände två viktiga saker i Darjas Isakssons liv:
- hennes far fick ett svårt cancerbesked (han överlevde).
- statsminister Stefan Löfven ringde och frågade om hon ville vara med i regeringens innovationsråd som digitaliseringsstrateg.
Det ville Darja Isaksson, även om hon blev lite paff av att just statsministern själv ringde. Finns det inte en process bakom ett sådant beslut? Det är också som expert på digitalisering som hon har rekryterats som ordförande i Mistra SAMS.
Hon ser redan ett antal lågt hängande frukter att plocka. De handlar om kollektivtrafikbolagen. Idag är det krångligt att åka mellan regiongränser, man måste köpa biljetterna från olika håll. Det är orimligt svårt att köpa kombinationsbiljetter eller att köpa resor på annorlunda ställen. Kanske i hotellobbyn där vi befinner oss.
– Så att inte gästerna tar taxi i onödan. Det här kan vi ändra på utan att det behövs någon ny teknik, säger Darja Isaksson.
I andra länder, exempelvis Finland, har man stiftat en lag om så kallad kombinerad mobilitet. Där är kollektivtrafikbolagen tvungna att underlätta för resenärerna att sömlöst kunna köpa biljetter till flera olika färdsätt.
Det Sverige också behöver hantera bättre är datalagring. Vi ser inte data som en strategisk resurs på samma sätt som många andra länder gör. Här har Sverige hamnat på efterkälken, menar Darja Isaksson. Det innebär att innovationer hämmas och att stora infrastruktursatsningar bromsas.
– Sverige är fortfarande bra på IT, men det beror mestadels på satsningar för länge sedan, bredbandsutbyggnad, personaldatorer. Ser man på en rad andra parametrar halkar vi efter, säger Darja Isaksson.
Mistra SAMS ska som längst pågå i åtta år. Jag frågar Darja Isaksson var hon tror att transportsektorn befinner sig då.
Hon garderar sig en smula.
– Tror eller hoppas? Jag hoppas att kombinerad mobilitet är en verklighet i våra städer. Det finns egentligen inga allvarliga hinder för det. Jag tror också vi har mer eldriven trafik. Det finns så många anledningar till det; ekonomiska, klimatmässiga. Och så tror jag att självkörande bilar och bussar har kommit förbi teststadiet. Då rullar de.
Hon menar att utvecklingen går så snabbt att programmet inte kan ha alltför fasta planer. De måste vara flexibla, ”jobba agilt” som det heter. Men om åtta år ska det ha hänt saker, understryker hon. Då ska det finnas ett fungerande ekosystem för nya tjänster. Då är inte Uber det stora undantaget, utan en tjänst av många.
– Det jag också tror är att vi har ändrat vår syn på arbetsplatser och arbetstider, så att vi kanske inte behöver rutinmässigt ta oss in till jobbet varje dag, säger Darja Isaksson.
Fakta: Darja Isaksson
Ålder 41 år.
Yrke: Digitaliseringsstrateg.
Gör: Ordförande i Mistra SAMS (Mistra Sustainable Accessibility and Mobility Services).
Fritid: Spelar FIFA och Minecraft med barnen.
Talanger: Bra på att simma. Fenomenal på att skriva snabbt på tangentbordet, över 500 tecken i minuten.
Text: Thomas Heldmark
Industriella sopor viktigast för att skapa cirkulär avfallshantering
Avfallsforskaren Nils Johansson har inlett sitt Mistra Fellowship på tyska miljöinstitutet Öko. Han ska intervjua olika aktörer om varför andra europeiska länder ser så annorlunda på industriavfall.
– I Europa finns ett politiskt klimat där innovation för att skapa cirkularitet ligger närmare till hands än i Sverige, säger han.
Mistra EviEM vill förenkla utvärderingar av forskningsresultat
Internationella programmerare har bjudits in till Stockholm för en tre dagars workshop, en så kallad hackathon. Uppdraget är att hjälpa Mistra EviEM att förenkla systematiska utvärderingar av forskningsresultat.
– Vi vill korta ner arbetstiden som krävs för att genomföra systematiska utvärderingar och automatisera arbetet så mycket som möjligt. Om systematiska utvärderingar blir enklare, blir också metoden tillgänglig för fler, säger projektledaren Neal Haddaway.
Stor konferens om hållbara finanser i Stockholm i höst
I augusti arrangerar Mistra Financial Systems en internationell konferens med flera välrenommerade dragplåster på talarlistan. Ett tillfälle som alla med intresse för hållbara finanser bör ta till vara på.
– Jag hoppas att konferensen ska bli en mötesplats för inte bara forskare utan också investerare, kapitalförvaltare, beslutsfattare och de som reglerar finansmarknaden, säger Bo Becker som är programchef för Mistra Financial Systems.
Läs fler nyheter här!
