Vad är utmaningen?

Utvecklingen av nano- och materialvetenskap har gett många kommersiella nanotekniska tillämpningar. Några exempel är ytbeläggningar, elektroniska komponenter, hygienprodukter, textilier, kosmetika, sportutrustning, livsmedelstillsatser, läkemedel och tandvårdsprodukter. Antalet nanoprodukter ökar snabbt över hela världen i takt med att allt fler användningsområden växer fram.

Med nanoteknikens utveckling följer samtidigt frågor kring säkerhet för människor och för miljön. Utsläppen av nanomaterial i miljön är svåra att överblicka och studera. Nanopartiklar kan ansamlas, lösas upp eller spridas när de släpps ut, de kan få ytbeläggningar som ändrar deras egenskaper eller bli inbäddade i andra strukturer. De många alternativen gör att osäkerheten är stor om orsaksmekanismer, exponering och dess effekter.

Hur kan programmet bidra till en lösning?

Mistra Environmental Nanosafety har utvecklat en tvärvetenskaplig forskningsmiljö för att bygga upp kunskap som gör det möjligt att skapa trygghet kring användningen av nanoteknik i ett hållbart samhälle. Forskningsprogrammet fokuserar på miljörisker med nanomaterial; vilka egenskaper hos nanomaterialen som är riskfyllda och hur vi kan skydda miljön mot oacceptabla utsläpp. Genom samverkan mellan forskare inom många ämnesområden skapas en gemensam plattform för en bred dialog med såväl industri som allmänhet och lagstiftare. Programmet vill bidra till att undvika oönskade miljökonsekvenser vid nya tillämpningar av nanoteknik samt utveckla riskbedömningar och bidra med underlag till lagstiftning rörande nanomaterial och nanosäkerhet.

Programmet är i fas två indelat i olika arbetspaket som bygger vidare på forskningen i fas ett.

• Var återfinns nanomaterial i en vattenmiljö?
• Hur förändras nanomaterial i naturen?
• Nanomaterialens påverkan på celler och vattenlevande organismer.
• Riskbedömningar och nanosäkerhet.
• Säker användning av nanomaterial i återvinningsprocesser.

Arbetet fokuserar på fallstudier om nanopartiklar i biologiska system. Insamling av kunskap kring nanomaterial är av stor betydelse för utveckling och industriell produktion av nanoprodukter samt studier av nya nanomaterial.

Mistra Environmental Nanosafety leds från Lunds universitet i samarbete med Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet, Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska Högskolan och Danske Tekniske Universitet, samt fyra industriparter: Höganäs AB, Nouryon, SYSAV och Tetra Pak.

Vilka kommer ha nytta av resultaten?

Mistra Environmental Nanosafety ska ta fram nya, förbättrade metoder för riskbedömning för både tillsynsmyndigheter och den industri som utvecklar och/eller använder nanomaterial.

Bättre kunskap om såväl risker som nyttoeffekter är en förutsättning för att beslutsfattare på olika nivåer ska kunna lagstifta om en säker framställning och användning av nanomaterial och nanoprodukter. För industri och affärsföretag är denna kunskap avgörande för en säker utveckling och industriell produktion av nanoprodukter.