Fokus på svartlut och alternativa bränslen
Ny anläggning för drivmedel
Svartlutsförgasning på export
Kommersialisering av svartlutsförgasning
Drygt 215 miljoner till forskning kring hållbar utveckling
Massaindustrin producerar grönt drivmedel
| Ikon som illustrerar filtyp | Filnamn |
|---|---|
|
BLG folder fall 2005.pdf |
PROBLEMET
Restlutar (svartlut) från kemisk massatillverkning bidrar med c:a 40 TWh/år till Sveriges energibalans som kan jämföras med den totala produktionen av förädlade träbränslen (pellets, briketter och pulver) på c:a 5 TWh/år. Idag förbränns lutarna i s.k. sodapannor som har stor driftsäkerhet och gör det möjligt att återföra kok-kemikalierna till massaprocessen. Ur energisynpunkt är nackdelen med sodapannan att totalverkningsgraden är relativt låg och att endast en liten del av energin erhålls som el (f.n. c:a 3 TWh/år). Förutom el behöver massa- och pappersbruken processånga vilket idag till stor del produceras i sodapannan från svartlut (c:a 30 TWh/år). En alternativ teknik är svartlutsförgasning som både har hög totalverkningsgrad och har potential att ge 60-70 % mer el än moderna sodapannor. Om alla massabruk i Sverige skulle producera el med förgasning så skulle totala elproduktionen vid massabruken kunna uppgå till c:a 10 TWh/år, dvs. ökningen av elproduktionen skulle kunna uppgå till c:a 7 TWh/år. Fortsatt teknisk utveckling på turbinteknik mot högre temperaturer uppskattas kunna ge ytterligare förbättringar så att den totala potentialen för elproduktion från svartlut på sikt motsvarar c:a 15 TWh/år. Motsvarande potential med avancerade sodapannor som genererar ånga med högre temperatur är ca 8 TWh/år. Förgasning kan som ett alternativ till elproduktion användas för kostnadseffektiv drivmedelsproduktion och har potential att tillgodose c:a 30% av Sveriges behov av fordonsdrivmedel. Eftersom svartluten kan betraktas som ett förnyelsebart bränsle (skogsråvara) skulle ett storskaligt införande av svartlutsförgasning innebära en märkbar positiv förändring av Sveriges energibalans. Anledningen till att svartlutsförgasning inte redan har införts i stor skala beror på flera faktorer varav industrins krav på bevisad tillgänglighet och robusthet innan man inför ny teknik är en av de viktigaste. Av speciellt intresse från massaindustrins sida är hur förgasningsprocessen påverkar den komplexa massaprocessen, t.ex. om det finns risk för anrikning av processfrämmande grundämnen som kan ge beläggningsproblem eller om det kommer att bli nödvändigt att omkonstruera annan processutrustning.
HUR KAN PROGRAMMET BIDRA TILL EN LÖSNING PÅ PROBLEMET?
I ett näraliggande utvecklingsprojekt kommer en komplett förgasningsanläggning att byggas upp och långtidstestas. Om dessa tester blir lyckade har industrins krav på bevisad tillgänglighet tillgodosetts. Däremot återstår många frågor om processens skalbarhet, om kemiska reaktionshastigheter samt kring integration med massaprocessen. Programmet adresserar dessa frågor och har som huvudsyfte att optimera processen, att hitta bästa materialval och att visa på hur förgasning kan integreras på ett optimalt sätt med massaprocessen.
VILKA KOMMER ATT HA NYTTA AV RESULTATEN?
- Massaindustrin - bättre nyttjande av råvara och ökade intäkter.
- Utrustningsleverantörer - försäljning av licenser och hela anläggningar.
- Energibolag - kontrakt med massaindustrin om grön el- och/eller drivmedelsproduktion från svartlut.
- Energikonsumenter - gröna drivmedel och grön el till attraktivt pris.
- Samhället - minskat utlandsberoende och bättre miljö.