Istället för giftig besprutning
Artspecifika doftsignaler lockar och förvirrar skadeinsekterna.
De hänger i långa rader ner från taket, de gula plast-hinkarna, inköpta för 19 kronor styck. En decimeterbred klisterremsa, av typen gammaldags flugpapper, överst på insidan, några liter vatten i botten och lite diskmedel för att sänka ytspänningen. Hit tar de sig förr eller senare för att dricka, de numera väldigt få chokladmott (så kallad skadeinsekt med det latinska namnet Ephestia cautella) som gjort misstaget att söka sig till CloettaFazers chokladfabrik i Ljungsbro utanför Linköping. I allmänhet drunknar de direkt. Men de lite mer försiktiga typerna, de som sätter sig på hinkens insida för att sticka ner snabeln i vattnet, möter i stället sitt öde fastklistrade på flugpappret.Förutsättningarna för att det lilla mottet ska trivas i en konfektyrfabrik är goda. Här finns mat, det fina pulvret av söt choklad, i rätt tempererad miljö.
- Det skulle vara minst sagt obehagligt att få ägg och larver i en chokladbit, säger Mats Ekeberg, hygiensamordnare vid fabrikerna i Ljungsbro och Norrköping. Det skulle vara förödande för hela branschen och får helt enkelt inte inträffa. ATTRACT TO KILLMats Ekeberg har socialstyrelsens behörighet att använda bekämpningsmedel klass 1 SO, men de används numera mycket sällan.- Att bara ta fram sprutan ger inga långsiktiga effekter."Attract to kill" kallas metoden att locka till sig insekterna för att ta kål på dem. Förutom vatten lockar man med födodofter eller med artspecifika doftsignaler, feromoner, som insekterna avger för att kommunicera. Att störa parningen så att färre avkommor produceras är en annan startegi.Doften av hona är intensiv. Den kommer från 33 små vita påsar med feromoner, som placerats ut i ett rutmönster i delar av fabrikslokalerna. Vi människor känner den förstås inte, men motthannarna gör det. Och blir förvirrade. SAMARBETET GAV RESULTATMats Ekeberg har ett nära samarbete med forskare i programmet "Doftämnen mot skadeinsekter". Han tog själv kontakt med Lunds universitet när han rekryterades till CloettaFazer från Anticimex för några år sedan. För att han behövde bollplank i sitt arbete och för att få reda på vilka nyheter som var att vänta inom området. Det har han inte ångrat. Han visar kurvor och statistik - resultatet är helt enkelt strålande. Samarbetet har präglats av tagande och givande.- Vi har jobbat prestigelöst och generöst från bägge håll. Jag får ut mycket av samarbetet med forskarna. Och jag bjuder igen.- Det är viktigt att man kör ett växelspel, säger den före detta ishockeyspelaren. Det fungerar inte om någon bestämmer sig för att tjuvhålla på information. Så arbetar han också internt. Han har också fått igång ett bra lagspel i fabriken. Numera fungerar handhygien, städning och rapportering i det närmaste perfekt. Det är viktiga inslag i arbetet.SILKESFJÄRILEN FÖRST Det har varit känt i över hundra år att insekter kommun-icerar med dofter. I slutet av femtiotalet kunde man för första gången identifiera ett sexualferomon, honsilkesfjärilens doft. Sedan dess har forskningen gjort stora framsteg. Det finns numera feromoner för flera hundra insektsarter.- Tanken är naturligtvis att vi i allt högre grad ska slippa spruta kemikalier på skadeinsekterna, säger Olle Anderbrant, professor vid Lunds universitet och kommunikatör i program-met, som till vardags kallas biosignal. Det gäller inte minst i länder som har ett varmare klimat än vårt, och därmed än större problem med skadeinsekter. Den kalla årstiden ger oss i Norden ett visst försprång jäm-fört med sydligare länder, men vi är långt ifrån förskonade från problemen. FRÅN FORSKNING TILL BUSINESSKravet på snabb lönsamhet är ett stort problem när man vill omvandla resultaten till praktisk nytta. - Det är ett stort steg att gå från forskning till storskalig kommersiell användning. Det hade varit värdefullt att ha med etablerade kommersiella samarbetspartners redan från programstarten, säger Olle Anderbrant. Men när programmet startade fanns få sådana företag i Sverige. - Vi sökte upp några som vi trodde skulle vara intresserade, men vi fick inga napp. Idag har vi emellertid samarbete både med producenter och företagare som arbetar med skadedjurskontroll. Det har varit lättare att få med odlarna och andra slutanvändare. Så gott som alla äppleodlare söder om skånska Stenshuvud har till exempel sagt ja till ett samarbete med forskarna.SVERIGES GODASTE ÄPPLENPer Olof Persson driver Dagstrops fruktodlingar, beläget mellan Lund och Landskrona. Han har en ganska nyplanterad liten ekologisk äppelodling, kravodlad, på fem hektar med, som han säger, "Sveriges godaste äpplen".Han har använt feromoner tidigare, och sedan ett år tillbaka deltar han i programmets försök att bli av med den lilla äppelvecklaren. Feromonerna finns i decimeterlånga plastbitar, som han virar runt grenarna.- De ska sitta tätt, ungefär på vart tredje träd. Men det är inget stort jobb att sätta fast dem, de luktar inte illa och är inte alls besvärliga att hantera, säger han. Äppelvecklaren är bara en av många skadeinsekter som trivs bland äpplena.- En ekologisk odling drar till sig mycket mer liv i odlingen än en traditionell, säger Per Olof Persson. Men vi kan inte sikta på att utrota skadeinsekterna. Det skulle få alldeles för stora och trista konsekvenser. Gör vi det utrotar vi också de insekter som lever av skadeinsekterna - och tar ifrån småfåglarna deras föda. Nu är inte småfåglarna heller så populära hos en äppelodlare, de äter ju också av äpplena. Men som tur är finns också tornfalkarna i närheten.- Ja, det är tur att jag har rovfåglarna, säger Per Olof Persson. De håller småfåglarna borta.
|
|
