Ny avhandling studerar bönders villkor — för att uppnå ett uthålligt jordbruk.
Jordbrukets uthållighet handlar inte bara om ekologi och ekonomi, utan också om vad som får bönder att stanna kvar i yrket. När jordbruken blir större, men färre, växer avstånden till kollegor, och många familjejordbruk har blivit enmansjordbruk. Följden kan bli en känsla av både ensamhet och utsatthet, särskilt i utpräglade glesbygder. Om detta och om vad som kan göras åt problemet, skriver Helena Nordström Källström i en doktorsavhandling från SLU.God livskvalitet
Avhandlingen har tillkommit inom Mistras forskningsprogram MAT 21 — uthållig livsmedelsproduktion. Sammanlagt har 30 lantbrukare intervjuats, från två kommuner i södra Lappland och en socken i småländsk skogsbygd. Under intervjuerna har Helena Nordström Källström hittat några faktorer som verkar vara viktiga för upplevelsen av god livskvalitet i lantbruket.
Utsatta
För det första upplever många lantbrukare i studien att de har för lite inflytande på beslut som berör den egna gården och att de därför känner sig utsatta gentemot politiker, myndigheter och andra representanter för storsamhället.
För det andra upplever många lantbrukare en försämrad social situation, med färre kontakter både med kollegor och konsumenter och de upplever sig därför ofta som ensamma. Dessa problem kan få lantbrukare att lägga ner sin verksamhet och ibland även flytta från gården. Men problemen blir samtidigt en del av den moderna bondens självbild. Att vara lantbrukare är också att vara ensam och utsatt.
