Publicerad 2017-12-14

Mistras Arktisprogram avslutar med att titta bakåt

Mistra Arctic Sustainable Development höll sitt avslutningsseminarium i november. Under seminariet på Nordiska Museet presenterades resultatet av fyra års samhällsvetenskaplig forskning om Arktis. Rubriken på seminariet: Vad kom vi fram till?

Ja, Carina Keskitalo, vetenskaplig programchef för Mistras Arktissatsning, vad kom ni fram till?

Det som är mest intressant i programmet är att vi tar ett sådant långt historiskt grepp på Nordeuropa, ända från 1200-talet och tidigare. Det finns en diskussion idag att Arktis har utvecklats sent. Så ser det inte ut ur ett svenskt perspektiv. För oss handlar det om väl uppbyggda samhällen som är väl integrerade. Ett begrepp som subsistence, självförsörjning, är inte heller helt gångbart här. Renskötseln till exempel, är ju integrerad i samhällsekonomin.

Varför är det historiska perspektivet så viktigt, programmets titel pekar ju mot utveckling?

Det är viktigt för att förstå hur olika sektorer har byggts in i samhället under lång tid och att de därför kan vara svåra att förändra. Ser vi på skogsbruket och gruvbrytningen har de enormt långa tidslinjer och det har vi i Mistra Arctic Sustainable Development lyckats få Vi menar att det inte räcker med scenarier för att försöka få saker att ändra sig. Historien är viktig att förstå.

Handlade allt om historia?

 Nej, vi följer ju historien in i dagens situation och diskuterar även framtiden genomgående– till exempel, på vilket sätt hanterar de olika sektorerna klimatförändringar? Men om man inte förstår de historiska spåren i institutionerna och vad de gör idag så förstår man heller inte varför vissa saker sker eller inte sker i framtiden.

Vad är Arktis?

 Det är en fråga vi har problematiserat i programmet. Sedan Sverige klev in i Arktiska rådet så har den gränsen flyttats lite fram och tillbaka, och den är till stora delar politisk. I Kanada menade man att gränsen skulle dras vid 60:e breddgraden, alltså strax norr om Stockholm. Men Stockholmare känner sig inte särskilt arktiska. En annan gränsdragning har varit polcirkeln, men den har ju ingen annan relevans än att man ovanför den har sol mitt i natten vid midsommar. Finland har sagt att hela landet befinner sig i Arktis, alltså även Helsingfors. Så det är förstås en politisk grä Rent naturvetenskapligt befinner sig Sverige inte i Arktis.

Hur är intresset för Arktisforskning internationellt?

Det har varit stort men börjar kanske dala lite. Klimatförändringarna och utsikterna att kunna utvinna naturresurser i området satte Arktis högt på agendan. Nu när solenergi börjar bli så billig blir det kanske inte lika intressant att borra efter olja och gas i Arktis och då har intresset svalnat något. Men vi i programmet har haft en stor utåtriktad verksamhet för att sprida det nordiska och svenska perspektivet på Nordeuropa och Arktis – och det är ju en verksamhet som är intressant inte bara i Arktisperspektiv, utan för att förstå utveckling generellt.

Hur ska programmets idéer fortleva?

Vi kommer ut med en bok på förlaget Routledge våren 2019 och då ska vi ha ett lanseringsseminarium. Det kommer även att bli en del specialnummer i tidskrifter. Dessutom har vi ett nätverk som rullat igång, och flera pågående projekt som tar upp programmets idé

Thomas Heldmark