Historien bakom Mistra

– från politisk konflikt till ledande miljöforskning

När de så kallade löntagarfonderna efter en lång politisk strid avvecklades 1994 fick ett antal nybildade forskningsstiftelser del av fondernas kapital. Mistra fick ansvar att utveckla området miljöstrategisk forskning och bidra till att viktiga miljöproblem i samhället blev lösta. Startkapital var 2,5 miljarder kronor och tanken var att pengarna skulle räcka i tio år.

 

Se filmen om Mistras tillblivelse. Hur gick de partiöverskridande diskussionerna kring löntagarfondspengarna? Vad tyckte forskare om kravet att arbeta tvärdisciplinärt och har den ursprungliga idén om Mistras arbetssätt varit hållbar?

 

Bakgrunden till att Mistra skapades var den hårda strid om löntagarfonder som präglade den politiska debatten i Sverige under 1970- och 1980-talen. Löntagarfonderna var från början en idé från LO och tanken var att löntagarna skulle få tillgång till en del av företagens vinster vilket företagen motsatte sig.

Fonderna blev en politisk stridsfråga

Trots ett intensivt motstånd infördes fonderna 1982 av den socialdemokratiska regeringen. Principen var att företagen skulle betala en särskilt vinstskatt som samlades i fonder. Pengarna investerades i aktier, vilket på sikt skulle leda till att fonderna blev viktiga delägare i svenska företag. Det ledde till protester från näringslivet och flera storföretag valde att flytta sina huvudkontor utomlands. Argumenten var bland annat att löntagarfonderna på sikt skulle bli en dominerande ägare i många företag.

När den socialdemokratiska regeringen 1991 efter en valförlust tvingades avgå och ersattes av en borgliga regeringen avskaffas fonderna.

Forskningssatsning trots ekonomisk kris

Att de pengar som fanns i de upplösta fonderna satsades på Mistra och en rad andra forskningsstiftelser var ett resultat av en överenskommelse mellan socialdemokraternas ledare Ingvar Carlsson och dåvarande statsministern och moderatledaren Carl Bildt. Deras tanke var att det kapital som hade byggts upp i fonderna skulle komma både industrin och löntagarna till godo, i form av forskning och utveckling som moderniserade Sverige. Stiftelseformen valdes eftersom det är ett sätt att säkra kapitalet så att det inte skulle kunna röras av senare regeringar.

Det enda som kan ändra på det är att stiftelsens ändamål anses vara uppfyllt, vilket i Mistras fall skulle vara att samtliga miljöproblem i samhället är lösta.

Mistra fick 2,5 miljarder kronor vid starten i januari 1994. Stiftelsen förväntades dela ut 250 miljoner kronor varje år, och kostnaderna för att driva stiftelsen skulle täckas av avkastningen på kapitalet. Tanken var att pengarna därmed skulle räcka i ett decennium. Men tack vare kloka placeringar och god avkastning har Mistras kapital växt så att det idag till och med är större än vid starten – samtidigt som flera miljarder kronor har investerats i olika forskningsprogram.

Stiftelserna blev fria finansiärer

Stiftelseformen och det faktum att kapitalet i Mistra inte är skattepengar ger forskningsstiftelserna en friare roll än till exempel de statliga forskningsråden. Inte minst betyder det att Mistra fritt kan välja att investera mer eller mindre av sitt kapital vissa år utifrån hur många intressanta satsningar som går att göra.

Det har för Mistras del inneburit att de genom åren har kunnat genomföra en rad djärva idéer. Hit hör bland annat tanken att forskare från olika discipliner gemensamt ska försöka lösa olika miljöproblem.

Stiftelserna som bildades med kapitalet från löntagarfonderna:

  • Stiftelsen för miljöstrategiskforskning, Mistra
  • Stiftelsen för strategisk forskning, SSF
  • KK-stiftelsen
  • Vårdalstiftelsen
  • Östersjöstiftelsen
  • Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, STINT
  • Stiftelsen för internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet
  • Stiftelsen framtidens kultur
  • Stiftelsen innovationscentrum

 

Därutöver fick redan existerande Riksbankens jubileumsfond ett tillskott på 500 miljoner kronor.