Publicerad 2019-11-06

Fältkrassing kan kanske ersätta soja i djurfoder

Stora mängder soja används som djurfoder. Ett val som ofta kritiseras, inte minst eftersom odlingen driver på skogsavverkningen i Amazonas. Nu undersöker forskare om den oansenliga örten fältkrassing kan bli ett svenskodlat alternativ, en studie inom Mistra Biotech visar att det är fullt möjligt.

Förhoppningar finns att fältkrassing ska kunna bli en ny kommersiell oljegröda i Sverige, och andra länder med ett kallt klimat. I första hand är tanken att oljan ska användas till mat, biodiesel och som råvara inom kemiindustrin.

Emma Ivarsson, foto: Lisa Beste

Att förädla fältkrassingen från en vild ört som lever växter sparsamt på vägkanter och på banvallar till att bli en odlingsbar gröda har tagit tid. Hittills har forskare ägnat 20 år åt projektet. Under den tiden har stora steg framåt tagits men fortfarande finns ett behov av ytterligare förädling. Bland annat måste växten bli bättre på att behålla sina frön fram till skörd istället för att som idag ofta sprida dem för vinden. Under de senaste åtta åren har arbetet bedrivits inom ramen för Mistra Biotech.

Under senare år har forskarna även börjat intressera sig för om frökakan, en proteinrik restprodukt som uppstår när oljan pressas ur fältkrassingens frön, kan användas till djurfoder. I ett pilotprojekt har Emma Ivarsson från Institutionen för husdjurens utfodring och vård på SLU i Uppsala undersökt både för- och nackdelar med fältkrassing som foder.

De åtta grisar som ingick i studien fick sitt vanliga foder med en inblandning av fyra, åtta eller tolv procent fältkrassing. Först testades om grisarna gillade smaken, och här såg man inga skillnader mellan de olika varianterna eller gentemot kontrollfodret.

Nästa steg var att undersöka smältbarheten, vilket är avgörande för om grisarna ska få i sig den näring som finns i fodret.

– Fältkrassing visade sig vara svårare att bryta ner jämfört med traditionellt foder, anledningen till det är att frökakan innehåller mer fibrer. Det betyder att fältkrassing inte bör ges i för hög halt till växande djur som har ett högt näringsbehov, säger Emma Ivarsson.

Däremot borde den lägre smältbarheten inte utgöra något problem för suggor eller idisslare, men det undersöktes inte i denna studie.

Ett bekymmer med fältkrassing är att växten innehåller relativt höga halter av det ohälsosamma ämnet glukosinolater.

– Vi såg inga tecken på ohälsa hos grisarna i studien men för att veta säkert skulle vi behöva undersöka effekterna under en längre tid. Men vi bedömer att det inte är några problem att ge grisar frökakor från fältkrassing i de inblandningsgrader som vi har undersökt.

Frökapslar av raps, som även de används som djurfoder, har haft samma problem med höga halter av glukosinolater men där har man efter ett intensivt förädlingsarbete fått ner halterna.

– Förhoppningsvis kan forskarna få ner halterna, även om glukosinolater i fältkrassing inte verkar vara lika giftig som i raps.

Att hitta alternativ till den soja som idag importeras för att användas till djurfoder är stort, menar Emma Ivarsson. Och med tanke på att det inte odlas tillräckligt med raps i Sverige för att den ska kunna bli ett betydande ersättningsfoder finns det ett stort värde i att även utnyttja fältkrassing som foder.

Hela studien finns att läsa här.

Fakta – fältkrassing

Fältkrassing är en ört med oansenliga blommor och mjuka, gråaktigt håriga blad. Den förekommer sällsynt i södra och mellersta Sverige, framförallt i vägkanter och på banvallar.

Under mer än 20 år har forskare försökt domesticera den tvåårig oljeväxten. Under senare år har det skett inom forskningsprogrammet Mistra Biotech. Förhoppningen är att fältkrassingens köldtålighet ska göra den till ett intressant alternativ till raps. Enligt beräkningar kommer det att vara möjligt att få skördar på uppåt fem ton per hektar, men det återstår mycket att göra innan man är där. Bland annat vill forskarna höja oljehalten samt förändra sammansättningen av fettsyror. Att fältkrassing innehåller det gifta ämnet glukosinolater är ett annat bekymmer, men det försöker forskare på SLU i Alnarp hantera genom att stoppa transporten av ämnet från växten till fröna.

I ett första steg försöker forskarna att få fram en växt med de efterfrågade egenskaper med hjälp av genteknik. Med den genmodifierade varianten som modell försöker forskarna sedan göra samma sak med hjälp av traditionell växtförädling, detta för att det senare ska vara möjligt att kommersialisera växten i Europa.
Att fältkrassing är tvåårig innebär att den kan sås tillsammans med någon av våra vanliga sädesslag. När dessa skördas växer fältkrassingen vidare i ytterligare ett år. På så sätt kan man minska näringsläckaget och behovet av jordbearbetning och bidrar till ett hållbart jordbruk.

Text: Per Westergård