När Karl Hallding, forskare vid Stockholm Environment Institute, SEI, själv låg sjuk i Covid-19 i mars 2020 slogs han av hur ytlig mediaanalysen över coronapandemins långsiktiga effekter var. Väl på benen sjösatte han ett projekt inom forskningsprogrammet Mistra Geopolitics tillsammans med Försvarshögskolan, för att med hjälp av scenariometodik studera hur pandemin skulle kunna påverka den globala utvecklingen de kommande åren.

– Ofta använder man scenarier för längre tidshorisonter, men mitt argument för att studera de kommande tre årens utveckling var att pandemin som sådan innebär både helt nya förutsättningar och drivkrafter gällande beteenden och processer, samt kan vara en accelerator och katalysator för redan pågående förändringar. Syftet var att identifiera globala utvecklingstendenser och alternativa utvecklingsvägar i ett kortare perspektiv, säger Karl Hallding.

Med hjälp av 25 experter inom vitt skilda områden och från olika organisationer identifierades 30 viktiga omvärldsfaktorer som alla skulle kunna utvecklas i olika riktningar. 500 utvalda beslutsfattare inom politik, näringsliv, forskning och civilsamhälle, med en god balans mellan ålder och kön, fick i en enkät uppdraget att bedöma sannolikheten för vilken riktning de olika faktorerna skulle kunna ta. De fick också själva bedöma de tio viktigaste faktorerna.

– Överraskande nog ansågs hållbarhet vara den viktigaste omvärldsfaktorn. För ett år sedan, mitt i pandemin, kändes det inte som att den frågan låg högst upp på agendan, säger Karl Hallding.

Nationalstaten verkar få ökad betydelse

En mindre del av expertgruppen tog sig an beslutsfattarnas svar och arbetade vidare med materialet. Fram trädde troliga globala utvecklingsriktningar och mer ovissa framtidsscenarier. Det finns fem tydliga utvecklingsriktningar, enligt Karl Hallding. För det första att det i pandemins kölvatten sker ett gradvis sönderfall av det normbaserade internationella samarbete som vuxit fram sedan andra världskriget.

– Vikten av fria marknader, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter ser ut att tappa i betydelse framöver. Det enda land där enkätsvaren ger en tydlig trend är Kina, som bedöms utöka sina intressesfärer genom en allt mer konfrontativ och auktoritär global hållning.

Den andra utvecklingen är att nationalstaten verkar få en allt större betydelse, ofta genom ett mer auktoritärt styre, men i många länder genom demokratisering. För det tredje ser de globala klyftorna ut att kunna öka som en följd av belastningen på ekonomin. Länder med god ekonomi kan hantera pandemin och finansiera omstartsåtgärder och stärker därmed sin ekonomi, medan fattiga länder riskerar att hamna i skuldfällor och kortsiktiga politiska beslut. För det fjärde riskerar länders varierande förmåga att hantera pandemin till ökad polarisering och politisering, vilket i sig kan leda till utbrett missnöje, öppna samhällskonflikter, växande hat och att parallellsamhällen utvecklas. Den femte tydliga trenden är att hållbarhet och klimatomställning verkar kunna bli allt viktigare på både nationella arenor och i kommersiella sammanhang, men att många länder hamnar på efterkälken.

Alternativa framtidsscenarier

Arbetet ledde också till fyra alternativa framtidsscenarier.

– Genom att kombinera de omvärldsfaktorer som ansågs viktigast men mest ovissa är syftet med metodiken att förstå hur världen skulle kunna utvecklas i helt olika riktningar. De fyra scenarierna blir hörnstolpar som tillsammans markerar ytan av osäkerhet, förklarar Karl Hallding.

De fyra scenarierna är: Reconnected – Pandemins direkta och indirekta effekter driver fram en förnyad transatlantisk länk för att återskapa internationellt samarbete som fokuserar på hållbar återuppbyggnad. Fragmented – Rädslan för nya virusutbrott i kombination med globala spänningar leder till högre murar och konflikter länder emellan och undergräver det globaliserade samhället. Reconfigured – Interna konflikter inom USA och EU ökar, vilket skapar utrymme för tillväxtekonomier och teknikföretag att spela en större roll på den globala arenan. Conventional – Demokratierna i den industrialiserade världen är socialt och ekonomiskt robusta att navigera ur pandemin och säkra en återgång till en världsordning som liknar den från perioden före pandemin.

Saknar plattform för framtidsfrågor

Karl Hallding lägger nu sista handen vid en rapport om projektet. Han menar att arbetet har skapat mervärde under hela processen eftersom det till stor del har drivits av experterna och beslutsfattarna, medan forskarna inom Mistra Geopolitics roll har varit att designa, leda och facilitera processen.

– Syftet med att studera alternativa utvecklingsvägar och framtidsscenarier är just att kunna agera på dem och arbeta med beredskap i en oviss framtid. Redan förra sommaren då vi påbörjat arbetet fick försvarsledningen en första briefing med fokus på det säkerhetspolitiska läget. De scenarier som har utvecklats under hösten och vintern har varit underlag för en stor övning inom Trygghetsrådet med fokus på kompetensbehov och -försörjning. Inför det amerikanska presidentvalet diskuterades utgången i valet och USA:s roll för det globala klimatarbetet. Och jag har medverkat i flera seminarier hos bland annat Svenskt Näringsliv och Futurion, berättar Karl Hallding.

Från att ha saknat framtidsanalyser om pandemins effekter i sjuksängen ser Karl Hallding nu ett större intresse för tänkbara scenarier vakna till liv. Inom projektet diskuteras en mindre uppföljande enkät som tar tempen på de fyra framtidsscenarierna och det finns stora möjligheter och att nå ut bredare med både metodiken och resultatet.

– I Sverige har vi ingen plattform för framtidsfrågor eller någon som leder arbetet med framtidsscenarier. Se på Folkhälsomyndighetens scenarier under pandemin och hur de fallit ut. Istället för att använda sig av en kvantitativ modelleringsmetodik, som inte utsätts för en expertbedömning, gör vi tvärtom och använder en kvalitativ metodik som utgår från experterna. Globala riktningar och framtidsscenarier är viktiga underlag för beslut som rör Sverige och den globala utvecklingen.