Publicerad 2021-11-22

Klimatanpassning på COP26 och i Sveriges kommuner

Hur gick diskussionerna om klimatanpassning på COP26? Hur kan Göteborg bli världens bästa stad när det regnar? Och vilka möjligheter och utmaningar finns för klimatanpassat samhällsbyggande i Sverige? Den 17 november anordnade Mistra webbinariet Klimatanpassning – Från COP26 till Sveriges kommuner. Ta del av sändningen i efterhand.

Klimatförhandlingarna i Glasgow har nyligen avslutats och en av dem som följde mötet på plats är Björn-Ola Linnér, programchef för forskningsprogrammet Mistra Geopolitics och professor vid Linköpings universitet, som forskar om klimatpolitik. Han framhåller att årets möte tydligare än tidigare tog avstamp i slutsatserna i FN:s klimatpanels IPCC:s bedömningsrapport, som presenterades i augusti och fick stor uppmärksamhet. Det skapade en tydlig koppling till klimatanpassning.

Björn-Ola Linnér, professor vid Linköpings universitet och programchef för Mistra Geopolitics.

– Det bidrog till att vi fick ett större fokus på att vi är på väg mot ett allvarligt läge, att man redan nu kan se effekter, och därför behöver klimatanpassning skyndas på. Det är tydligare skrivningar än tidigare år, säger Björn-Ola Linnér.

Diskussionerna i Glasgow har också haft en tydligare koppling till biologisk mångfald än tidigare, anser Björn-Ola Linnér. Han är positiv till att biodiversitetsförlust, vikten av att bevara natur och ekosystem och säkerställa sociala och miljömässiga skyddsåtgärder kopplades samman och betonades. Det lades också mycket fokus på klimatanpassning gällande sårbara länder, där många utvecklingsländer har tryckt på de beslut om klimatfinansiering som beslutades i samband med Parisavtalet och det glapp som sedan har uppstått. Häri ingår också finansiering för klimatanpassningsåtgärder.

– Tack vare hårt arbete, inte minst från det brittiska ordförandeskapet och en press på länder att lägga upp mer pengar på bordet, blev det ett beslut om att dubblera finansiering av klimatanpassning till 2025 jämfört med 2019 års nivåer. Det är en droppe i havet jämfört med behoven, men det är vad de rika länderna lovar att stödja, berättar Björn-Ola Linnér.

Det globala anpassningsmålet

Även det globala anpassningsmålet var ett viktigt ämne för diskussionerna i Glasgow. Redan i Parisavtalet sattes ett globalt mål för anpassning, men utan en konkret process. Hur ska anpassning definieras och följas upp? Nu har man lagt grunden för en fortsatt process, kallad ”Glasgow-Sharm el- Sheikh-arbetsprogram om det globala målet om anpassning” som understryker behovet av ytterligare arbete för att hjälpa länder att mäta och följa upp anpassningsåtgärder. Dock förklarar Björn-Ola Linnér att det finns kritik mot att mätvärdena är kvantitativa. Och även om sårbara länder såg det som ett steg framåt finns också ett stort missnöje om att det är långt ifrån tillräckligt för att möta de verkliga behoven gällande klimatanpassning.

Det finns också en stor osäkerhet om vilken temperaturökning vi går mot. Olika beräkningar och målsättningar visar olika möjliga temperaturhöjningar, klargör Björn-Ola Linnér. Han hänvisar också till att de inom Mistra Geopolitics pekar på att vi inte är särskilt beredda på vad det innebär för oss i Sverige när klimatrelaterade katastrofer sker i andra delar av världen, i form av exempelvis handel.

Design och konst viktigt i klimatanpassning

Helena Bjarnegård är riksarkitekt på Boverket som är samordnande myndighet för det nationella arbetet med klimatanpassning där de arbetar tillsammans med SMHI, Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB), Statens Geotekniska Institut (SGI) och länsstyrelserna. Huvuddragen i regeringsuppdraget är att arbeta med bland annat havsnivå, ansvar, finansiering och kunskapshöjning hos kommunerna.

Helena Bjarnegård, riksarkitekt på Boverket.

– Det här är komplexa frågor som går in i varandra. Till exempel ansvarsfrågan och kommuner där all mark inte är kommunal och hur hanterar vi det privata ägandet kontra kommunalt ägande, långsiktigheten och vad är det vi ska planera för. Kunskapsfrågan handlar om hela landet och om olika situationer.

Helena Bjarnegård arbetar också med ett regeringsuppdrag för arkitektur och gestaltad livsmiljö. Här lyfts frågan om hur arkitektur, form och design kan bidra till hållbarhet i olika perspektiv. Hon berättar att man tittar på denna fråga internationellt och det finns ett initiativ på EU-nivå som kallas European Bauhaus där man lyfter frågor om hur design, konst och arkitektur – de kreativa näringarna – kan bidra med innovationer och lösningar på stora frågor. Helena Bjarnegård hänvisar till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyens tal om hur European Green Deal också behöver vara ett kulturellt och kreativt projekt och att vi först då kan hitta lösningar på de stora klimatutmaningarna och samtidigt ta hand om kulturen och de sociala aspekterna av miljöer.

Begreppet ”planerad reträtt” avskräcker

Planerad reträtt är ett begrepp inom klimatanpassning som Gunnel Göransson, forskare vid Statens Geotekniska Institut, arbetar med. Hon är projektledare för Camel, Climate adaptation by managed realignment, som finansieras av Formas, inom det nationella forskningsprogrammet för klimat. Projektet handlar om översvämning och stigande havsnivåer. Och istället för att skydda eller hantera handlar det om att retirera och lämna plats åt vattnet. Gunnel Göransson berättar att reträtt ofta nämns i klimatanpassningssammanhang, men trots det aldrig blir ett alternativ. Projektet undersöker därför svårigheter och utmaningar med strategin. Flera kommuner med olika utmaningar deltar. Gunnel Göransson berättar att de skapar visioner för framtiden i en rad workshops och hur reträtt kan vara en del av arbetet. De arbetar även med medborgarundersökningar, djupintervjuer och visualisering.

Gunnel Göransson, forskare vid Statens Geotekniska Institut.

– När det gäller svårigheterna med reträtt då tror jag att man först behöver förklara vad det handlar om. Ordet i sig väcker ganska snabbt starka känslor, många tänker direkt att det inte kommer att gå och det kan bli svårt att föra en dialog.

Samtidigt anser många att det är en klok strategi och det finns ett intresse och en nyfikenhet när dialog väl förs. I stort handlar reträtt om att låta vattnet ta plats, att tillåta strand- och kustlinje att vara dynamiska. Vilket sin tur kan innebära att exempelvis vägar och byggnader kan behöva flyttas. Strategin är inte ny utan har använts tidigare, och många kommuner arbetar med reträtt i mindre skala redan idag, men kallar det mer för anpassningsåtgärder. Mognaden saknas, anser Gunnel Göransson, som också tycker att ett hinder är att det vattennära byggandet hela tiden befästs. Istället för reträtt testar de nu begreppet ”flexmark” i olika dialoger.

”Världens bästa stad när det regnar”

En stad som redan idag arbetar mycket med vatten är Göteborg. De har en vision om att bli världens bästa stad när det regnar under parollen Rain Gothenburg. Jens Thoms Ivarsson är Creative Director på Kretslopp och vatten i Göteborgs stad.

Jens Thoms Ivarsson, Creative Director på Kretslopp och vatten i Göteborgs stad.

– Faktum är att det regnar ungefär 40–50 procent av årets dagar. Det är fantastiskt som vi ser det, att vända regnet till en möjlighet med den här satsningen.

Rain Gothenburg handlar även om torrperioder, som i och med klimatförändringarna blir längre, samtidigt som regnen blir mer kraftigare. Det engelska namnet på satsningen är också för att ge bilden av Göteborg som en kreativ stad internationellt och inspirera andra att arbeta mer kreativt och lustfyllt med en jobbig klimatfråga.

En stor del av arbetet handlar om att utgå från människan – hur upplever vi regn – i kombination med den mer praktiska frågan om att hantera regn med stöd av mer kreativ metodik för att skapa fina, kreativ och miljövänliga lösningar. Jens Toms Ivarsson berättar att de utgår från det lustfyllda och strävar efter att alltid lägga till sociala, estetiska, kulturella och miljömässiga perspektiv till den grundläggande huvudfunktionen – det vill säga hantera vattnet. Inom Rain Gothenburg används designmetodik i breda team med olika kompetenser.

Mer kunskap om konsekvens och nytta

Forskningsprogrammet Mistra InfraMaint arbetar med smart underhåll av infrastruktur. Programchef Lars Marklund hänvisar till en fråga som många kommuner ställer sig: Hur mycket bör skydd mot extremt väder kosta?

Lars Marklund, programchef Mistra InfraMaint.

– Det här är såklart en väldigt svår fråga. Men med bra och transparenta beslutsstöd, baserade på samhällsekonomisk analys där man beaktar alla kostnader och nyttor som ett sånt här skydd ger upphov till så kan man faktiskt svara på den här frågan ganska väl.

Han konstaterar att klimatrelaterade väderhändelser idag sker sällan och att det är viktigt att skyddsfunktioner som byggs har en funktion även när de inte används för sitt huvudsyfte. Helhetssyn och god systemförståelse ser Lars Marklund som grundförutsättningar för att lyckas och lyfter fram multifunktionella lösningar som ökar nyttan av skyddsåtgärder även vid ”normala förhållanden”. Många av dessa är naturbaserade lösningar som kan ge stora värden i biodiversitet och estetik, exempelvis vara gång- och cykelvägar vid sidan av vattendrag som kan ta hand om stora vattenmängder.

För att ta sig an frågan med osäkra prognoser och längre tidsperspektiv kan man använda sig av påbyggnadsbara lösningar menar Lars Marklund. För att kunna göra de samhällsekonomiska beräkningarna, förstå konsekvenserna av väderhändelser och därmed bättre kunna utforma rätt typ av skyddsåtgärder, behövs ny kunskap och satsning på forskning, anser han. I en studie av fem olika skyfallshändelser visade sig översvämningskonsekvenserna skilja sig kraftigt åt, trots att skyfallen hade ungefär samma åtkomsttid.

– Jag tror också att det behövs mycket kunskap i att förstå de nya skydden som vi bygger. Om vill vi gå över till att bygga mycket naturbaserade skydd behöver vi även utvärdera dessa så att de uppfyller sin funktion. Risken är att vi bygger nya skyddsåtgärder som sedan inte fungerar som tänkt, utan att vi snabbt kan utvärdera dessa.

Inom Mistra InfraMaint ser Lars Marklund stora synergier mellan klimatanpassning och underhåll av infrastruktur. Framför allt är en förutsättning för att skyddsåtgärder ska fungera när det väl gäller långsiktigt underhåll. Klimatförändringarna ställer också nya krav på underhåll av infrastruktur, som för närvarande är anpassat efter dagens klimat. Dessutom kommer det krävas underhåll av den nya infrastrukturen – de nya mer naturbaserade lösningarna – och här saknas vana.

Se hela webbinariet i efterhand här.