Publicerad 2017-12-13

This post is also available in English

Mycket att lära av arbetet mot försurningen

I år är det femtio år sedan åtgärdsarbetet mot försurningen tog fart. Det uppmärksammades i november med ett internationellt seminarium i Stockholm, där Mistra var en av arrangörerna.

Arbetet mot försurning har varit en framgångssaga. Nedfallet av försurande ämnen som svavel över Europa har exempelvis minskat drastiskt de senaste decennierna. Hur gick det till? Vilka åtgärder genomfördes och vilka lärdomar kan vi dra idag? Det var utgångspunkterna för ett internationellt symposium som samlade experter från Sverige, Norden och övriga Europa, samt även USA och Kina.

– En viktig anledning till att åtgärdsarbetet mot försurning blev en sådan succé var att politiker och forskare i FN:s luftvårdskonvention 1979 kunde enas om hur utsläppsminskningarna skulle fördelas, säger Mistras vd Åke Iverfeldt, en av föredragshållarna vid symposiet.

Det var den svenske forskaren Svante Odén som 1967 uppmärksammade den då tilltagande försurningen och dess konsekvenser i en debattartikel i Dagens Nyheter. Artikeln blev startskottet för intensiva forskningsinsatser, inte minst i Sverige och Norge.

Svavel kan transporteras långa sträckor – försurning i Sverige var till stor del orsakad av utsläpp på kontinenten och brittiska öarna. En vetenskaplig utmaning var därför att koppla surt nedfall till utsläppskällor, och forskarna tog fram modeller för hur det kunde gå till.

– Modellerna var inte perfekta, men forskarna var noga med att beskriva osäkerheter. Det bidrog till att övertyga även de största kritikerna, säger Åke Iverfeldt, som menar att behovet av transparens bara ökar med tanke på vår tids tilltagande faktaresistens.

– Osäkerheter finns i allt man gör, även om man kommunicerar fakta.

Det finns också möjligheter för forskarsamhället att bättre förstå det politiska landskapet. Det faktum att Storbritannien på 1970-talet accepterade att landets kolkraft bidrog till försurande nedfall i Skandinavien var inte bara ett utslag för tilltro till vetenskapen, säger Åke Iverfeldt. Det gav dåvarande premiärministern Margret Thatcher, annars inte känd som någon större miljövän, en förevändning att slå mot fackföreningsrörelsen, som stod gruv- och kolindustrin stod nära.

– Miljöforskning verkar i en politisk omvärld och den omvärlden kan se olika ut. Forskare kan lära sig att förstå politiska skeenden, som inte alltid behöver handla om själva sakfrågan.

Åtgärder mot försurning har ofta varit tätt förknippade med att minska andra luftföroreningar. Åke Iverfeldt anser att behovet av samverkande policys – där olika miljöproblem åtgärdas samtidigt – fortsätter att öka. Mistra har exempelvis bidragit till åtgärdsarbetet mot försurning genom forskningsprogrammet ASTA, som avslutades 2007. Programmet bidrog till utvecklingen av internationellt luftvårdsarbete, exempelvis till EU:s luftvårdsstrategi.

Framöver kommer en sådan systemsyn och behovet av samverkande policyer att öka, exempelvis för att klimatåtgärder och åtgärder för att minska luftföroreningar.

– Det finns ett behov av att öka kunskapen om samverkande policys. Mistra överväger att skapa ett forskningsprogram kring policysamverkan, säger Åke Iverfeldt.

Text: Henrik Lundström