Publicerad 2021-11-25

Eva Friman värnar om det kritiska tänkandet

En miljö där kunskap och insikter från olika discipliner möts och stöts. En plats där de fria intellektuella samtalen får ta plats. Här trivs Eva Friman som bäst. Starten inom akademin började med viss besvikelse men också en stark drivkraft i att kritiskt reflektera över världen.

Eva Friman är 19 år gammal när hon flyttar till Luleå. Hon har tre universitetsutbildningar att välja på. Eva Friman väljer att läsa till civilekonom. Hon har också tankarna på att resa utomlands och arbeta med något betydelsefullt. Göra skillnad i praktiken. Samtidigt lockar universitetet. En plats för högtflygande och viktiga tankar. En arena för fria diskussioner om natur och samhälle. En oas, fri från andra platsers tillkortakommanden och hierarkier.

– Jag hade en otroligt naiv och ganska gullig – men samtidigt viktig – syn på universitet och forskning. Till viss del stämmer detta självklart men verkligheten är förstås mer komplicerad än så, säger Eva Friman idag.

Eva Friman bestämmer sig snabbt. Att arbeta som civilekonom är inte något för henne. Och det finns en tydlig brytpunkt när idén om universitet och den utbildning hon läser får sig en törn. Under studierna presenteras en rad grundläggande antaganden – om människan, naturen och förändring – inom ekonomisk teori som sanningar. Eva Friman är kritisk. Hon vill analysera och diskutera den mest bärande idén inom dagens ekonomiska system. Trots att hon inte får gehör läser hon klart. Och tar med sig drivkraften i sin vidare bana inom akademin.

– Jag tyckte inte det var en tillräckligt intellektuell miljö när grundläggande antaganden inte kunde diskuteras och kritiseras. Trots det kände jag att jag ville läsa vidare. Jag visste att det fanns något inom universitetet som jag ville utforska vidare. Av en väninna fick jag låna en bok om idéhistoria och fick i samma veva tips om en utbildning där även miljöhistoria ingick vid Umeå universitet.

Hittade sitt teoretiska ramverk

Sverker Sörlin, idag professor i miljöhistoria vid KTH och tidigare professor vid Umeå universitet, blir Eva Frimans handledare. Här hittar hon det hon sökte. Här får hon ge utlopp för sin tidigare frustration och disputerar med en avhandling om idén om en obegränsad ekonomisk tillväxt. Kombinationen av idéhistoria och ekologisk ekonomi blir Eva Frimans område och hon får ett stipendium för att åka till University of California Berkeley.

– Att skriva avhandlingen var helt fantastiskt, jag kände att jag hittat rätt. Vid UC Berkeley hittade jag mitt teoretiska ramverk. Jag gjorde empiriska studier vid Världsbanken, jag intervjuade ekonomer som hade andra perspektiv, infallsvinklar och idéer om ekonomisk tillväxt och om hur samhället kan förändras. Jag kunde visa att ekonomisk tillväxt inte är ett särskilt gammalt begrepp. Det slog igenom mycket snabbt under 1950-talet både i teori och inom politiken. Och det är inte så konstigt vad gäller själva begreppet – tänk dig en teori som säger att alla kan få det bättre utan att någon får det sämre! Vilken påverkan vår växande konsumtion skulle komma att få på miljön fanns inte kunskap om då, och att klyftorna ändå skulle komma att öka tedde sig osannolikt.

Kritisk reflektion, intellektuella samtal, fritt tänkande – Eva Friman återkommer till hennes strävan gång på gång. Tankarna om att arbeta med något mer praktiskt har funnits kvar men hon landar alltid i att det är inom universitetsmiljön hon kan bidra för att driva samhällsförändring.

– Här kan jag utveckla min egen och andra människors kunskap och förståelse. Forskares bidrag till samhället är kritisk reflektion – vi har ju faktiskt betalt för att bidra med det.

”Vi kan vara varandras kritiska vänner”

Efter disputationen går flytten till Västerås för ett jobb som universitetslektor i ekologisk ekonomi vid Mälardalens högskola och senare till Uppsala. 2005 blir Eva Friman föreståndare för The Centre for Environment and Development Studies (Cemus) vid Uppsala universitet där hon även arbetar som tvärvetenskaplig forskare. Efter det väntar uppdraget som föreståndare för Center for Sustainable Development och 2014 blir Eva Friman föreståndare för Swedesd, ett forskningsförankrat kompetenscentrum för utbildning och lärande för hållbar utveckling. Fem år senare är hon tillsammans med Anke Fischer, professor i miljökommunikation vid SLU, också programchef för det pågående forskningsprogrammet Mistra Environmental Communication med målet att utveckla kommunikation för hållbar utveckling.

Anke Fischer och Eva Friman, programchefer för Mistra Environmental Communication.

Rollen som programchef styr mycket av Eva Frimans tid. Hon lägger en halvtid på chefsrollen och tio procent på forskning. Efter att Swedesd lades under vetenskapsområdet för medicin och farmaci har hon också fått mer stöd och det administrativa arbetet som föreståndare har minskat.

Att skapa lärandeprocesser för en fördjupad miljökommunikation är Eva Frimans forskningsområde inom Mistra Envrionmental Communication. För närvarande arbetar hon med ett ”co-creation learning lab” inom programmet. Syftet med labbet är att skapa en plattform där olika metoder, verktyg och perspektiv prövas och där aktörer från olika samhällssektorer och discipliner kan mötas och utvecklas. Tre case kommer att testa labbet. Det ena handlar om kolinlagring och så kallade ”carbon credits”. Det andra handlar om skogsbränder och det tredje om mer hållbara begravningar.

– Jag och Anke jobbar bra tillsammans. Vi har olika ansvarsområden och regelbundna möten tillsammans. Det mest positiva med att vara två programchefer är att vi alltid har någon på samma ansvarsnivå att bolla och diskutera med. Vi har också olika bakgrunder och tolkar frågor och situationer på kompletterande sätt. Vi kan vara varandras kritiska vänner, säger Eva Friman.

Konflikter och makt

Chefserfarenheterna kommer Eva Friman väl till pass i rollen som programchef. Hon är van vid att hantera allt från personal- och ekonomifrågor, till verksamhetsplanering och konflikter. Att utveckla verksamhet tycker hon är det roligaste med sitt arbete. Den största utmaningen är tidspress, snarare än tidsbrist. Det är många uppgifter som ska klämmas in och som personalansvarig kan tuffa situationer uppstå. Energi hämtar hon från att renovera och inreda sin 1700-talsstuga utanför Sandviken där hon spenderar en stor del av sin tid.

– Livets mening är för mig relationer.

Kraft och energi kommer också från själva forskningsfrågorna, allra mest frågor som berör hållbar utveckling och global rättvisa. Eva Friman frågar sig hur en hållbar omställning kan skapas. Inom Mistra Environmental Communication är en viktig fråga hur vi kan gå från ett fokus på individnivå till att också diskutera sociala praktiker och strukturella förändringar.

– Varför finns ett globalt hållbarhetsmål om att avskaffa fattigdom, men inte ett mål om att minska överflöd? Att förstå komplexiteten som hållbarhet innebär, och att också förstå att hållbarhetsdiskursen är värdeladdad och konfliktfylld, är viktigt. Konflikter och makt har en roll i all kunskapsproduktion, och miljökommunikation är inget undantag. Även här drabbar olika diskurser samman.

Till skillnad från när Eva Friman började läsa ekonomi, anser hon att många ekonomiprogram idag ligger längre fram gällande hållbarhet och reflektion. Samtidigt tror hon att olika discipliner behöver lära mer av varandra. Samhälls-, miljö- och klimatproblem är för komplexa för att en disciplin, ett kunskapsområde, eller enbart forskare, ska hitta lösningar.

– Vi behöver samskapa kunskap och skapa insikter tillsammans medan vi bidrar med kunskap från våra olika perspektiv. Det som är så kul, viktigt och berikande i Mistra Environmental Communication är att vi har forskare med olika bakgrunder och kunskap som arbetar tillsammans med samhällsaktörer med olika erfarenheter.

I en tid av en många gånger polariserad debatt, inte minst om klimatfrågan, vill Mistra Environmental Communication ta ett steg bort från ”att sprida kunskap” och sätta större fokus på att samskapa kunskap. Miljökommunikation ska inte förstås som enkelriktad information, utan som multilateral dialog. Dialog oavsett om det är en kaffe med mamma eller förhandlingar på COP26, förklarar Eva Friman. Programmet arbetar med dialog om konfliktfyllda ämnen, att lyfta – istället för att kväsa – motsättningar, skapa trygga konstruktiva miljöer och utveckla metoder och verktyg för hållbarhetskommunikation

– Kommunikation och lärande ligger väldigt nära varandra. Vi når inte alltid konsensus, och vi ska inte heller göra det, men vi kan skapa trygga miljöer där vi kan lära av varandra för att föra dialog och på ett innovativt sätt kommunicera om komplexa samhällsproblem.

Eva Friman

På fritiden: Lyssnar på romaner, dansar, umgås med vänner och familj och fixar med min stuga.

Om fem år: Hoppas jag att vi har fått nytt förtroende från Mistra och kan fortsätta med forskningsprogrammet Mistra Environmental Communication i ett nytt spännande format.

Drömmer om: Värme!