Publicerad 2020-03-25

Tvärvetenskapen gjorde naturvetaren Annika till en klokare person

Annika Nordin ledde Mistras program Future Forests under åtta år. Nu, flera år efter att programmet avslutats, fortsätter forskningen om skogens framtid under samma namn. Det har blivit trängsel om att få sola sig i glansen från Future Forests.

Future Forest är ett starkt varumärke som många vill lägga beslag på. Det menar Annika Nordin, professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Umeå och som under åtta år var chef för programmet.

Några förklaringar till det är att programmet var framsynt, och därmed bidrog till att nya frågor kom upp på bordet. Det var också ett program som drev den tvärvetenskapliga skogsforskningen framåt. Förutom att producera över 450 vetenskapliga artiklar, varav en i Nature Communication, fick Future Forests lysande betyg i internationella utvärderingar. Inte minst för att de skapat en god miljö för tvärvetenskapligt forskningssamarbete och för dess samverkan med samhället.

Annika Nordin, professor vid SLU i Umeå ledde Mistra Future Forests under åtta år.

För Annika Nordin själv innebar Future Forests också en personlig utveckling.

– Jag är en klokare person idag. Redan som liten var jag en väldigt nördig naturvetare men genom att jobba tillsammans med samhällsvetare och humanister har jag lärt mig mycket och med tiden blivit rätt bra på tvärvetenskap. Jag har lätt att förstå andras teoretiska ramverk och perspektiv och det har jag haft mycket glädje av.

Hon tillägger:

– Sedan har det förstås varit frustrerande att just tvärvetenskap tar så mycket tid, särskilt i början.

Har stor respekt för skogen som resurs

Däremot har hennes syn på skogen inte förändrats. Hon har sedan barnsben en djupt förankrad relation till skogen som utgår från hennes uppväxt på ett kombinerat lant- och skogsbruk. Då var skogen en förlängning av gården, och tog vid bortom beteshagen med kor.

– Dit gick jag när jag ville vara ifred. Och så var det ganska ofta eftersom jag hade en massa småsyskon och föräldrar som var upptagna med mjölkproduktion. Eller bara för att jag ville plocka bär.

Annika Nordin säger sig ha stor respekt för den resurs skogen är för oss människor.

– Skogen är för mig oändligt stor och den är fullständigt fascinerande i sin variationsrikedom. Bara bakom huset, långt ute på landet där jag nu bor, finns på sätt och vis flera olika skogar med oändligt många arter av djur och växter. Jag är där varje dag.

Stod i korsdraget mellan olika viljor

Harald Hovland som ledde den internationella bedömargruppen hyllade Future Forests för dess nytänkande, både vetenskapligt och för att programmet fångade olika intressenters framtidsbilder. Under Future Forests paraply samlades i stort sett alla som har intressen i skogen: skogsägare, naturintressen, relevanta myndigheter. Och under programmets gång blev skogen högintressant i samhällsdebatten.

– Till exempel dök frågan om bioekonomi upp. Då startade vi en debatt om skogen räcker till allt och därmed blev vi impopulära överallt. Vare sig skogsindustrin eller naturskyddsintressena ville höra på det örat, att man behöver prioritera vad man ska ha skogen till.

I korsdraget mellan dessa olika viljor fick Annika Nordin, och kollegorna i Future Forests, ofta fungera som medlare och facilitatorer. Och samtidigt dra en lans för vetenskapen.

– Vi vidgade vyerna för alla som debatterar på den skogliga arenan. Vi fanns och vi finns fortfarande där och vi är mycket kvalificerade. Vi blev den vetenskapliga förankringen i olika konfliktfyllda fält, säger hon.

Forskning inom Future Forests fortsätter

Men hur drivs forskningen i Future Forests vidare när programmet är slut? De frågor Future Forests satte ljuset på är ju trots allt långt ifrån lösta. Några av de frågeställningar som finns kvar är hur skogen ska kunna utnyttjas på bästa sätt? Vad ska den räcka till och hur ska ofta motstridiga intressen mötas?

Frågor som i lika hög grad är konfliktämnen.

Under Future Forests slutfas bedrevs ett intensivt arbete för att få det att fortsätta. Den första tanken var att bli en centrumbildning, men istället blev Future Forests en så kallad framtidsplattform på SLU. Där fortsätter verksamheten som ett samarbete mellan SLU, Umeå universitet och Skogforsk. De senaste två åren har de dragit in cirka 20 miljoner kronor i nya forskningsstöd, bland annat från Formas och Nationella Skogsprogrammet.

Enligt Annika Nordin är det ett sätt att ta tillvara den kompetens som byggdes upp inom Future Forests. Kompetens som inte bara handlar om vetenskaplig produktion.

– Vi kan prata språket i alla läger. Det gäller inte minst våra yngre forskare. Future Forests forskare gör sig lika bra på Skogsägarföreningens årsstämma som på politikerveckan på Almedalen.

Annika Nordin jobbar fortfarande halvtid med Future Forests, framförallt sysslar hon med att leda forskning och kommunikation. Därutöver forskar hon om skogsskötsel och handleder två doktorander. Dessutom utbildar hon jägmästare med en grundkurs i ekologi och trädbiologi.

– Det gör att jag får vara ute i skogen en hel del, säger hon.

Arena för kunskapsutbyte

Future Forests fortsätter att spela en viktig roll i frågor om klimatet och skogen och Annika Nordin får därför ofta fungera som bollplank åt politiker och myndigheter.

– Vi har skapat en arena för kunskapsutbyte mellan skogspolitik och vetenskap, det är tack vare Future Forests som den arenan idag är så tydlig.

I första hand är det tjänstemän på departement och myndigheter som har med skogen att göra som vänder sig till Future Forests.

– Men häromveckan var faktiskt landsbygdsministern här i Umeå på ett möte inom Nationella skogsprogrammet som Skogsstyrelsen var arrangör för. Future Forests ansvarade för det vetenskapliga innehållet.

Hur ser du på skogen om 30 år?

– Då ser skogen ut ungefär som idag. Skogen växer långsamt, den skog som finns då står här redan idag. Klimatförändringen orsakar förstås förändring men den går mycket långsammare än vårt eget åldrande. I större skala, alltså ett helt landskap, blir förändringarna därför relativt svåra att se på så kort tid som 30 år, säger Annika Nordin.

Text: Thomas Heldmark