Mistra erbjuder nu forskargrupper att tillsammans med andra samhällsaktörer lämna förslag på ett nytt forskningsprogram. Forskningsprogrammet ska adressera betydande miljöutmaningar som samhället står inför och främja långsiktiga lösningar. Utlysningens fokus är idrott och friluftsliv. Forskningsprogrammet ska vidareutveckla kunskapen om och förståelsen för hållbarhet i relation till idrott och friluftsliv och i betydande omfattning bidra till minskad negativ miljöpåverkan och till en hållbar samhällsomvandling. Ett utvecklat tvärvetenskapligt samarbete mellan forskargrupper inom idrott och friluftsliv förväntas.
Utlysningen stänger den 30 november 2018.
Kontakt hos Mistra: Åsa Moberg, 08-791 10 21, asa.moberg(at)mistra.org
För att nå Parisavtalets mål att jordens temperaturhöjning ska begränsas till maximalt 2 grader måste användningen av fossila bränslen minska.
Så långt är nära nog alla överens.
Betydligt svårare är vilken väg som tar oss dit. Inte minst när det gäller hur vi bäst ska utnyttja biomassa, framförallt den som tas ut ur våra skogar. Skörda eller låta stå är den mycket förenklade frågan.
Redan idag är bioenergi den mest använda förnybara energikällan inom EU. Och för att uppfylla de mål som finns fram till 2020 för förnybar energi har ökningen under de senaste åren varit betydande.
För att belysa konsekvenserna av det ökade uttaget och öppna upp för en dialog om skogen och klimatet anordnade KSLA, KVA och IVA, med stöd av bland annat Mistra, en konferens i mitten av mars. Konferensen som hade titeln ”Forests and the climate – manage for maximum wood production or leave the forest as a carbon sink?”. Syftet var att hitta några grundläggande principer kring skogens roll och dess möjlighet att vara en resurs i klimatarbetet. Men även för att fundera på vilka råd forskarvärlden kan ge till beslutsfattare i ämnet.
Konferensen samlade forskare från ett flertal länder. Under två dagar fick de både dela med sig av sina egna forskningsresultat och diskutera frågor där det inte alltid finns full enighet.
Utgångspunkten var att samspelet mellan skogar och klimatsystemet är komplext. Klart är dock att klimatförändringarna påverkar skogarna, samtidigt som skogs- och skogsindustrin i sin tur påverkar växthusgasbalansen. Skogen kan både få rollen som en kolsänka eller bidra med produkter som i sin tur binder koldioxid eller minska behovet av fossila produkter.
Skogar har även förmågan att påverka klimatet mer indirekt, bland annat genom att reflektera tillbaka solljus till rymden istället att värma upp jordytan.
Inom vetenskapen finns dock en rad olika tuffa kontroverser kring hur skogar och skogsbruksmetoder påverkar klimatet. En orsak till de olika synsätten kan vara att forskare ofta tittar på skogen ur olika perspektiv och ingångspunkter. Även om var och en kan vara korrekt utifrån ett eget snävt perspektiv leder de skilda synsätten till att både beslutsfattare och allmänheten blir förvirrade. Vilket i sin tur gör det svårt för dem att avgöra vilka beslut som är rätt och riktiga.
Konferensen ville därför öppna en dialog om skogens roll och tydliggöra de olika åsikter som finns men även se var det finns behov av en fördjupad kunskap för att på så sätt kunna bidra till en mer modern syn på skogar och klimat.
Leif Gustavsson, professor på Linnéuniversitetet, kan symbolisera den ena sidan. Enligt honom kan ett högt uttag av biomassa från skogen, förutsatt att de ersätter fossila produkter och bränslen, ge betydande klimatfördelar jämfört med en minskad mängd uttagen biomassa och därigenom ökad inlagring av kol i skogen.
Gert-Jan Nabuurs, professor på Wageningen University i Nederländerna menade att frågan om vi ska satsa på ökad skogsproduktion eller skapa kolsänkor egentligen är felformulerad.
– Det handlar mer om vad vi ska göra var. Idag står träbaserad biomassa för omkring sex procent av den primära energianvändningen. Det är möjligt att öka användningen till drygt tio procent men för att nå dit krävs att Europas länder tar hänsyn till skogens många olika funktioner och skapar balans mellan områden med aktivt skogsbruk och områden som kan fungera som en kolsänka.
Om trä och biomassa ska användas för att minska utsläpp av växthusgaser krävs att skogen hanteras hållbart men även att de påstådda klimatfördelarna som användning av biomassa sägs skapa bygger på verifierbar och trovärdig dokumentation, menade Werner Kurz, senior forskare på Canadian Forest Service.
– Klarar vi det skulle biomassa på lång sikt kunna spela en nyckelroll för att skapa netto-negativa utsläpp av växthusgaser.
Efter en och en halv dags forskarpresentationer fick företrädare för branschen, myndigheter och politiken en halv dag på sig att diskutera vad som bör göras. Den diskussionen lär fortsätta i olika sammanhang, men förhoppningsvis nu med lite mer vetenskapligt kött på benen.
Länkar:
Vill du ta del av en rapport och all dokumentation från konferensen hittar du det här.
En kort tid efter seminariet beslutade regeringen om en strategi för Sveriges nationella skogsprogram. Kärnan i programmet är att skapa en bred dialog om skogens roll för ett hållbart samhälle och en växande bioekonomi.
Läs mer här
Det finns en betydande oro i samhället för vad vår omfattande användning av farliga kemikalier kommer att få för konsekvenser.
Ibland är den obefogad, och utnyttjas inte sällan av aktörer som vill få oss att köpa ”kemikaliefria” produkter. Andra gånger finns goda skäl att fundera på vad olika typer av substanser har för effekt på både hälsa och miljön.
– Problemet är ofta att vi inte alltid vet vad som är farligt. Inte heller vad som händer när kemikalier i låga och ofarliga mängder samlas upp av olika organismer och senare anrikas högre upp i näringskedjan, säger Christopher Folkeson Welch, programansvarig på Mistra.
Mistras styrelse beslutade därför under sitt möte i juni att starta ett program med rubriken ”Design för en minskad exponering för farliga kemikalier” där både kemi, livscykel- och riskhantering ingår.
Innan beslutet hade en internationell expertgrupp tagit fram en bakgrundsrapport där de skissade upp mål och syfte för programmet.
– Programmet ska framförallt titta framåt mot nya och bättre lösningar men för att göra det måste de även studera situationen idag.
Det finns även en förhoppning om att programmet ska lyckas ta fram testmetoder för att analysera hela den sammansatta produktens hälso- och miljöeffekter. Idag görs dessa analyser mest för enskilda ämnen vilket betyder att vi har dålig kunskap om den faktiska effekten av de produkter vi har omkring oss i vår vardag.
– Grön kemi erbjuder en rad intressanta lösningar som vi vill titta vidare på, säger Christopher Folkeson Welch.
Utlysningen kommer inom kort att publiceras på Mistras hemsida. Alla intresserade har sedan fram till mitten av december på sig att forma ett konsortium och presentera förslag på inriktning. Beslut om vem som får ansvar för programmet beräknas komma under våren 2019.
John Warner från Warner Babcock Institute for Green Chemistry i USA, och en av de mer kända förespråkarna för grön kemi, fanns med i arbetsgruppen som tog fram den rapport som ska ligga till grund för utlysningen.
John Warner, Warner Babcock Institute for Green Chemistry
I samband med ett arbetsmöte i Stockholm höll han även ett föredrag för intresserade.
Enligt honom måste kemin, om vi ska kunna gå mot en mer hållbar värld, förändras. Men det betyder inte, som en del företag hävdar, att vi ska skapa produkter som är kemikaliefria.
– Det är en bluff som bygger på okunskap och rädsla. Istället ska vi gå mot en ökad användning av grön kemi.
För att öka kunskapen har han bland annat skrivit boken ”Green Chemistry; Theory and Practice” Den har översatts till 50 språk och den har nästan kommit att betraktas som en ”bibel” bland dem som förespråkar en övergång till en mer giftfri kemi.
John Warner menade att det motstånd som finns mot begreppet grön kemi bygger på att många inte förstår vad det är. Inte minst eftersom de flesta kemister hittills har utbildats enligt samma mall.
– Det kan förändras med den typ av program som Mistra nu är på väg att starta.
Medlemmar av den internationella arbetsgruppen förutom John Warner var:
- Christer Hogstrand, toxikolog från King’s College i London
- Søren Hvilsted, polymerkemist från Danmark
- Sara Stiernström, miljöansvarig på Rag-nsells
- Peter Kant som jobbar med regulatoriska frågor på OECD i Paris.
Länkar:
Bakgrundsrapporten kommer publiceras under hösten.
Vill du höra John Warner berätta om sin syn på grön kemi kan du göra det här.
Text: Per Westergård
När Anna Pernestål Brenden börjar prata om självkörande fordon kryper en bekymmersrynka fram i pannan. Hon ser dem som ett potentiellt klimathot. Framförallt om ett av de tänkta framtidsscenarierna slår in. Den att alla skaffar sig en egen självkörande bil. Eller två.
– Blir det så hotas klimatet. Men även stadsmiljön eftersom det skulle leda till betydligt mer trafik på gatorna.
Ett skäl är att vi kommer att tillbringa mer tid i bilen, resonerar hon. Eftersom vi inte behöver ratta själva blir bilen ett rullande vardagsrum där vi hänger, umgås, jobbar eller vad det nu kan handla om.
Resandet blir billigare för den enskilde, sett ur ett tidsperspektiv. Och elektrifieringen kommer att göra resandet billigare även per kilometer.
– Det är stor risk att det blir mer trafik och det var kanske inte det vi tänkte oss, säger hon.
Även i ett scenario då nya taxitjänster tar över delar av privatåkandet ser Anna Pernestål Brenden problem.
– Det är mycket snack om självkörande taxitjänster. Men de simuleringar som vi har gjort visar att även om fordonen minskar i antal blir det fler fordonskilometrar för samma transportbehov.
Det kommer att åka runt mängder av tomma bilar i städerna, eller bilar som tar väldiga omvägar, skisserar hon.
Vad blir då summan för klimatet och miljön? Oklart, menar Anna Pernestål Brenden.
Det är den sortens tankar de ägnar sig åt på transportlabbet på KTH, Integrated Transport Research Lab, ITRL, som det heter. Det är ett av Europas mest framstående tvärvetenskapliga forskningslabb i transportsektorn och det är också en av plattformarna i Mistras program SAMS, Sustainable Accessibility and Mobility Services.
Här samlas olika forskningsfält med samma mål i sikte: Att transporter ska ske med minsta möjliga miljöpåverkan, till minsta möjliga kostnad och besvär för resenären. Och att företagen ska kunna tjäna pengar på det. I det löper frågor om infrastruktur, policy, affärsmodeller, konsumentbeteende och tekniska lösningar samman.
Men Mistra SAMS handlar också om ett möjligt icke-resande. Hur kan vi skapa ett arbetsliv där vi inte behöver ägna så stor del av dagen åt att resa? Där vi kan upprätta hubbar i förorten dit folk kan gå och få en tillfällig arbetsgemenskap, det som idag finns som en nisch-praktik inne i storstäderna?
– Där har vi ett intressant living lab på gång i Botkyrka som testar sådana arbetsgemenskaper.
Anna Pernestål Brenden är knuten till Mistra SAMS och dessutom föreståndare för ITRL sedan något år.
Labbet huserar bakom en oansenlig plåtdörr på KTH:s campus. Det första som slår besökaren är att dörrklockan hänger löst i en sladd, provisoriskt fastsatt med några varv hushållstejp. Ett rätt oansenligt första intryck från en av Europas mer högprofilerade tekniska forskningsmiljöer.
Väl inne möts vi av en lagom stökig labbmiljö med traverser i taket, fullklottrade whiteboards och ett hemmabyggt el-fordon som liknar en överdimensionerad go-cart vid ingången. Först ger det ett intryck av lekstuga, men senare infinner sig en känsla av kreativitet bortom konventioner.
Anna Pernestål Brenden ser alltså en rad motstående risker med de självkörande fordonen. Blir de för många kommer de att ta plats och vi riskerar att få ökade trafikstockningar jämfört med idag. Blir det färre kan antalet körda kilometer öka dramatiskt. Vilket ju inte heller är så lyckat för miljön.
För även om energin blir billigare så finns det inte oändligt mycket el. Batterier tär på jordens resurser, solceller tar plats.
– Det finns något sunt med att vara energieffektiv, säger Anna Pernestål Brenden.
Det finns också tekniska begränsningar som idag inte är helt lösta. Självkörande bilar fungerar bäst på breda autostrador där trafiken går åt ett håll. Inne i stadsmiljöer, där det finns mycket människor runt fordonen, tenderar de att bli överdrivet försiktiga. Och då går det sakta.
– Det är svårt för självkörande bilar när det rör sig mycket människor runt dem.
Och så denna snårskog av juridiska och etiska överväganden. Dessa frågor berör vi endast som hastigast under samtalet. Men frågorna finns där, obesvarade.
Vem är juridiskt ansvarig vid en krock, den som äger fordonet, den som sitter i den eller programmeraren av mjukvaran? Vem äger datan som fordonet genererar, bilägaren, biltillverkaren, försäkringsbolaget, eller myndigheterna? När bilarna kör sig själva ökar informationsmängden enormt. Kameror, sensorer, radar, ultraljud som ska positionera bilarna och läsa av omgivningen. Och så vidare.
Men kan självkörande bilar då överhuvudtaget vara något bra?
Jo, om vi bara släpper tanken på att vi måste äga fordonet vi färdas i. Då skulle bilflottan rent teoretiskt, och med hjälp av digitaliseringen, kunna krympas till en tiondel av dagens. Och vi skulle fortfarande kunna resa bekvämt från A till B.
Det skulle kunna finnas bilpooler för samägande. Bussar av olika storlekar, stora stomlinjebussar på huvudvägarna, små bussar inne i villakvarteren och så vidare.
– Min vision är att vi delar resandet. Att vi inte äger bilarna. Att vi inte sitter en och en i dem.
Bara att öka antalet personer i fordonen på Essingeleden i Stockholm från 1,2 per fordon till 1,8 skulle innebära ett jättekliv, framhåller hon.
– Men det handlar också om right-sizing. Vi kanske inte måste äga en SUV för att vi behöver dra upp båten en gång om året.
På landsbygden skulle självkörande transporter kunna användas för att förmedla post, mediciner och annat till människor. Men här krävs att myndighetsstrukturer, stuprör, monteras ner.
– Det är kanske så att hemsjukvården även kan ta med en beställd pizza till någon som är lite äldre.
En sådan förändring kräver större grepp och större tankar. Det omfattar stadsplanering, ja, hela samhällsplaneringen. Här behöver vi tänka nytt, resonerar Anna Pernestål Brenden. Det räcker inte att överlåta initiativet till marknaden, eller till politikerna. Marknaden och politiken måste istället ta armkrok för att tillsammans driva utvecklingen framåt.
Hon pekar på ett forskningsprojekt på hennes eget labb med den svengelska titeln ”Smart Mobility kräver Smart Governance”, som ska borra i de frågorna.
Så har vi frågan om status. Bilen har under 1900-talet varit en av de ägodelar som vi använder för att uttrycka vår identitet. En studie från Handelshögskolan i Göteborg med titeln ”Honestly, why are you driving a BMW?”, pekar på savann-fenomenet. Att det ska synas på håll vem man är. Och det gör det om man kör en BMW eller en Tesla.
Men om vi inte äger vår bil? Här menar Anna Pernestål Brenden att statusmarkörerna kommer att se annorlunda ut. Kanske kan vi visa att vi tillhör en särskilt fin bilpool. Eller en bilpool med grön profil.
Men på lite kortare sikt är det framförallt kollektivtrafiken som står på tur för de självkörande fordonen. Som exempelvis i Kista i Stockholm där självkörande bussar redan rullar.
– De skulle kunna boosta kollektivtrafiken. Det är bara att se på driftsekonomin, 60 procent av kostnaden för en buss är föraren. Förenklat blir det två bussar till priset av en. Då skulle de kunna rulla dubbelt så tätt. Och en av de viktigaste faktorerna att resa kollektivt är turtätheten, säger Anna Pernestål Brenden.
Anna Pernestål Brenden, Transportforskare
Föreståndare för ITRL, Integrated Transport Research Lab, på KTH.
Verksam i Mistra SAMS, Sustainable Accessibility and Mobility Services.
Bor: i Uppsala
Reser: Med kollektivtrafik, tåg och cykel
Övrigt: Älskar att cykla och har tre cyklar.
Hemlig talang: Tälja träskedar
Text: Thomas Heldmark
I årsrapporten blickar Mistas VD Åke Iverfeldt tillbaka mot ett aktivt år med nya forskningsprogram inom säkerhetspolitik och netto-noll klimatutsläpp, liksom materialforskning och hållbar konsumtion. Totalt har Mistra investerat 4,1 miljarder kronor i miljöforskning sedan 1996. Åke Iverfeldt berättar även att stiftelsen för en allt tätare dialog med förvaltare kring sitt eget kapital, för att Mistra ska fortsätta att vara en pådrivande kraft inom hållbarhetsområdet.
Du möter även Thomas Rosswall, mångårig aktör i olika Mistrasatsningar om hans syn på varför forskning behöver vara samhällsrelevant, och hur den kan bli det. Han har haft olika roller inom Stockholm Resilience Centre, Mistra Biotech, Mistra EviEM och Mistra Urban Futures.
Mette Morsing intervjuas om sin forskning kring hållbara finanser inom professuren The Mistra Chair of Sustainable Markets. Vid Handelshögskolan i Stockholm har hon en viktig roll i Mistras satsningar på området, som bidragit till att de flesta företag, banker och fondbolag idag är engagerade i hållbarhetsfrågor. Nästa steg är att koppla forskningen än mer till utbildningarna på Handelshögskolan, vars studenter på sikt får höga positioner i det svenska samhället och inom näringslivet.
I en ny sektion av den digitala årsrapporten möter du forskare från olika Mistrasatsningar som har intervjuats under året om sin forskning. De berättar bland annat om konflikthantering i Arktis, förädlad potatis, ett klimatneutralt Sverige, systematiska utvärderingar, hållbart mode och säkerhetsrisker kopplade till ett ändrat klimat.
Läs årsrapporten här: http://www.mistrareport2017.org/
Almedalsveckan 2018 är över
Forskare i Mistraprogram har förekommit både här och där i Almedalsprogrammet såsom brukligt. Nytt för i år var att Mistra arrangerade ett ”eget” event - Plast, thailandsresor och vår långsiktiga överlevnad.
Läs merMistra i Almedalen 2018
Följ gärna MIstra i Almedalen 2018, här är arrangemang där några av våra satsningar medverkar.
Läs merMer fokus på hållbarhet behövs i forskning om idrott och friluftsliv
Mistra undersöker förutsättningarna för ett forskningsprogram om idrott och friluftsliv. Att kunna minska klimatpåverkan och bidra till hållbar utveckling är en förhoppning med satsningen. Lika viktigt att få mer kunskap kring policyfrågor och beslutsfattande. Det konstaterar internationella experter i sin rapport till Mistra.
Läs merLäs fler nyheter här!
